Jag ställer mig inte längre och gör storkok klockan åtta på kvällarna. Ungarna har nu bättre tålamod att vänta på maten och sitter ofta med mig i köket och tittar på.

Fem månader senare som tvåbarnsmamma kan jag säga att vår vardag är rätt stabil, vilket den inte nödvändigtvis var alla dagar den första tiden. Numera, och en bra tid tillbaka, följer båda ungarna samma dygnsrytm med vad gäller mat och sovande, vilket såklart underlättar rejält.

Mitt bästa tips den första kaotiska tiden, är maten. Jag gjorde all mat kvällstid, i lugn och ro, när barnen hade somnat. Rätter som var tacksamma att tillreda i ugnen, i stora formar. Moussaka, skinkfrestelse, makaronilåda, lasagne and so on. Dagen efter behövde jag aldrig fundera på mat till lunch och middag. Det var bara att värma. Detta var oerhört tacksamt, eftersom man aldrig visste när Celine tänkte amma och Marius var då ännu så liten och förstod inte innebörden av vänta och snart. Att det ibland blev samma mat tre måltider i rad, var ändå bättre än ingenting alls.

När Marius var bebis slarvade jag mycket med maten. Jag åt sällan lunch eller bara yoghurt och mysli. Nu har jag ätit varm, ordentlig mat, två gånger om dagen, så gott som alla dagar sedan Celine föddes, och jag upplever att jag har mer ork och energi denna gång, trots att jag har två små att hålla reda på. Trots att få saker är mer självklara än vikten av att äta, så är det ändå så enkelt att slarva. Som det står i en av sambons kokböcker "på en mätt mage sitter ett glatt huvud". Mat - det är mitt absolut bästa tips.