Vad jag är för mamma

.

Idag rutschade Celine alldeles själv i stora sjörövarskeppet. Hon klättrade själv hela vägen upp. Vände rumpan till. Och rutschade ner. Alldeles själv, från början till slut.

Jag får väldigt ofta blickar när vi är i parken. Blickar som säger "ser du inte vad dina barn håller på med". Trots att jag står bredvid och tittar på dem. Det när till exempel Marius klättrar i de stora klätterställningarna, hasar sig ner för brandstänger eller när Celine rutschar utan assistans. Jag försöker att inte begränsa någonting - men jag hjälper dem inte heller. De är bara tvungna att klara av det själva (utan risk för att skada sig!). Och barn klarar så mycket mer än vad man tror. Bara man låter dem göra det. (Och sen är jag imponerad i smyg.)

det är väl jätte bra för dom att få testa själva :D

det blir snart att hitta på en ny header eller :D

My:
Japp, har nog det i tankarna. Måste bara hitta en duktig bloggdesignare först. Men förhoppningsvis snart.

Tycker du har helt rätt inställning till barns utveckling och äventyrslusta. GO Eva!

Det är just så jag tänker att jag vill vara med mina barn! Gäller bara att själv kunna ha is i hatten. Jag tror att barn på samma gång får gott självförtroende med "friheten" du ger dem.

Fortsätt du vara stolt i smyg och låt de andra mammorna titta!

Jag önskar jag kunde vara coolare med sådana saker. Jag har blivit bättre, men fortfarande kommer ordet "försiktigt!" alldeles för ofta. Problemet är att jag utgår från mig själv, och jag är och har alltid varit klumpig med dåligt balanssinne, så jag har aldrig klarat av klättrande. Min son verkar lyckligtvis brås på sin far i det avseendet, för han klänger var och hur som helst - bara jag låter honom göra det.

Jag kan också tycka att jag är "hönsigare" med Celine än med Marius. Och jag får påminna mig själv att Celine kan nog hon också. Jag vet inte om det är undermedvetet flicka-pojke -tänk eller om jag är ett år äldre;)

Men det är tråkigt att se föräldrar som bär sina barn från ställe till ställe. Lyfter upp dem i diverse ställningar. Håller fast dem när de ska ner. Inte låter dem springa "spring inte - du faller". Och "klättra inte hit eller dit - du är för liten".

Man kan ju inte lämna dem vind för våg. Men någon gång faller de hursomhelst - oberoende hur försiktig man är som förälder eller barn.