Så var Celines klängighetsperiod äntligen över och hon är självständigare än någonsin. Också Marius är stans förmodligen mest samarbetsvilliga unge och jag upplever ett enormt flow i mitt föräldraskap för tillfället. Jag känner mig inte stressad, jag känner mig inte otillräcklig och jag känner inte att jag har för lite tid. Och det är verkligen inte en känsla man är bortskämd vid.

Jag njuter, och försöker förtränga att det finns något som heter kommande trotsperioder.