Folk frågar ofta ifall det inte är jobbigt att flänga och fara så mycket och ofta med två små barn. Jag brukar svara både och. Ungarna i sig är inte jobbiga. De är vid det här laget så vana vid allt bilkörande och våra bilresor inbjuder ofta till en chans att sitta och prata i lugn och ro. De har heller ingen större skillnad var de befinner sig, var de sover och äter. Det är packandet som är det jobbiga.

Kläderna är en sak. Men det skall vara haklappar, skedar, ombyteskläder, blöjor och tuttar. Det skall planeras var det skall ätas och när. Mjölkflaskor och russinaskar, våtservetter och matburkar. Och kameran. Skötväskan brukar väga ett halvt ton. Och så förstås två resesängar och vagnen. Bland annat.

Men det värsta är när man kommer hem. Då barn är trötta och föräldrar är trötta. Allt är skitigt, nerkastat i plastpåsar, det är odiskade flaskor och haklappar i skötväskan från pausen på vägen. Det är färdkost såsom riskakor lite varstans. Och man vet inte riktigt hur man skall ta sig fram mellan alla väskor.

Vi har nu tre dagar på oss att packa upp, tvätta allt och packa ner det i väskorna igen. För om tre dagar far vi till Helsingfors och därifrån vidare till Mallorca.

Vi kom alltså hem till Jyväskylä ikväll.