Våra vigselringar är handsmidda. Och ja - våra. För Thomas kommer att byta ut sin förlovningsring också. Förlovningsringarna som vi köpte billigast möjliga (nästan i alla fall) när jag var sjutton och han nitton. Vi beställde vigselringarna i november ifjol - innan vi visste att Celine hade flyttat in i min mage och med den tanken att vi skulle ha gift oss i fjol somras. Men det har varit bra att ha haft utgifterna utspridda på två år.

Vi har varit med och utformat ringarna själva. De är enkla och stilrena i en blandning av vitt och gult guld. Med fem små diamanter i min. Ni får se sen. Det är härifrån dom är.