Första gången är alltid speciell. Ni vet, första skoldagen, första kyssen (för att riktigt ta i) och allt annat första. Som föräldrar är första gången med ett barn ännu mer speciellt. Men jag vet banne mig inte hur sunt det är att känna stolthet för att ungen lärt sig öppna dörren till badrummet och fortare än kvickt står och klottar i vessastolen, eller att han upptäckt att han har hål i näsan och numera går med ett finger upptryckt i snorhornet. Att pappan missat dessa första gånger harmar knappast lika mycket som det att han missat dotterns första leenden.