Jag sitter med en stor kopp pulverkaffe som jag hoppas ska ge mig nya krafter. Det är bara dagens andra kopp - för det har inte funnits tid att dricka tidigare. Jag sitter ned för första gången utan att ha någon vid mitt bröst. Och det enda jag hör, eller inte hör, är tvättmaskinen som snurrar sin tredje omgång för dagen.

Tisdagen och jag har inte samarbetat idag. Granntantens badrumsrenovering har omöjliggjort någon dagssömn för Marius och när vi, efter många om och men, kom till dagens knatteklubb så var det lapp på luckan - förbannade höstlov.

Jag hann dricka en halv kaffekopp. Det är liv i luckan igen.