Full i fan
Idag kände jag inte igen, de vanligtvis snälla, ögonen som ungen här försöker gömma bakom sina händer.
Idag är jag en sådan där förälder som kommer att bli diskuterad hemma vid matbordet. Vi var på knatteklubb, Celine, Marius och jag. (Vilken är till för 9-18 månader gamla barn. Marius är 17 månader och de flesta barn är omkring 13-17 månader.)
Redan starten var dålig. Sålänge jag klädde av Celine, hann redan Marius fram och knuffa en flicka - inte hårt men tillräckligt för att flickan skulle brista ut i gråt. Mamman suckade ljudligt och blängde på mig. Med halvavklädd Celine under ena armen försökte jag lugnt förklara för Marius döva öron att man inte får knuffas - att man måste vara snäll.
Och sedan bara fortsatte det. Han trotsade, han knuffades, han slet saker ur händerna på de andra barnen, han kastade bollar i huvudet på folk och var rent ut sagt elak. Jag stod som handfallen och visste inte ut och in på mig själv. Visst är han yr och energisk vår unge - men inte brukar han vara elak inte. Jag kände inte överhuvudtaget igen vår sons beteende och försökte förgäves förklara och avleda. Samtidigt som den där mamman med ljuset till flicka, blängde och suckade allt högre och ljudligare. Till sist fick jag nog, och med gråten i halsen tog jag båda ungarna under armen och for hem igen. Med en önskan om att flickljuset trotsar till sig riktigt ordentligt om några månader.
Så då återstår frågan. Vad felar vår unge? Han som aldrig tidigare dreglat, dreglar nu som en blodtörstig igel - är det hörntänderna? Eller håller han på att bli sjuk? Eller hade han bara en dålig dag? Eller så är jag bara mamman med dåligt uppfostrad unge - i alla fall vid folks matbord ikväll.
Låter helt jättejobigt det där. Speciellt när du vet att han är jättesnäll och härlig och så visat han upp en sån där sida för andra. Jag vet inget om 1,5 åringar men brukar inte barn ibland bete sig lite konstigt om de vill ha uppmärksamhet...
Ja, jag vet inte jag. Visst, inte är han guds änglabarn för jämnan, men sådär har jag nog aldrig sett honom. Uppmärksamhet får han nog så det räcker och blir över, men i och med att vi inte hunnit vara på klubben på flera veckor, så blev han kanske så till sig när han fick träffa så många andra barn att han inte visste hur han skulle bete sig.
Barn är barn, ibland blir dem galna och gör saker man inte får göra men det är så det är! En period var Nova blyg och vågade inte göra någonting, sen över en natt förvandlades hon till en tjej som vågade allt, knuffades, tog leksaker och var allmänt jobbig vissa dagar! Jo det kanske kommer pratas om er runt ljustjejens matbord ett tag, men tro mig. Det kommer komma en dag då ljustjejen kommer vara samtalspunkten runt någon annans matbord!
Av vad jag läst i bloggen så är du en toppenmamma som gör saker som jag aldrig hade klarat av att göra med mina barn. Mkt aktiviteter och barnen verkar vara underbara!
Önskar jag en dag kan ha lika mkt energi som dig!
Stora kramar!
Jag känner igen det där ! Okej, visserligen dräglade våran son MASSOR, men när han nu för ca. 1 månad sen fick 5 tänder på 1 månad (!) dräglade han också massor. Han fick bla hörn tänderna på samma gång.
Och ungefär samma tid så var våran annars så härliga och söta unge ett riktit horror exemplar. Vi höll på att riva håret av oss en tid. Men nu är han sig själv igen ! Men får man 5 tänder på 1 månad, lär sig en massa nytt hela tiden och dessutom växer (allt är för smått igen) så kan man förstå att man är lite knasig. : )
Så trots att jag är absolut ingen expert, vill jag nog påstå att det är fullständigt normalt. Och Marius som dessutom just fått en lille syster reagerar lite på det. Trots att han naturligtvis är super lycklig över sin lilla syster !
Just det, A är 1 år 6 månader nu.
Det är tacksamt att höra att det högst antagligen är övergående. Och förmodligen finns det förklarande faktor bakom det ändrade beteendet, låt det då vara tänder, sjukdom eller bara något som hör till åldern. Jag blev bara så upprörd, ledsen och sårad av den där ena mammans beteende.
Såna där mammor kommer du att möta även i framtiden. Absolut inget att bry sig om ! (Men jag vet, man blir sårad, det är inte kul)
Äsch. Ungar har väl dåliga dagar som alla andra. Och det måste de ju få ha! Och när de inte kan prata så uttrycker de sig ju på sitt vis.
Blängande morsor är ingenting att bry sig om!
Kram på er
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!