Visst är han underbar, ljuvlig och fantastisk. Alltsomoftast. Men ibland skulle jag kunna slita mitt hår och och sälja honom billigt. Vår lilla älskling. Som grannen för övrigt igår igen var tvungen att fråga om det var pojke eller flicka, när han använde Celines mössa medan hans egen var på tvättning.

Det finns ett antal saker som kan få mig att bli vansinnigt irriterad på Marius och självbehärskning är nyckelordet;

#1: När ungen intar magläge i en stor pott dyngvatten och bubblar som om han inte gjort annat. Sedan sörplar han och smaskar så det står härliga till.

#2: När han sprider ut skor över hela lägenheten. Speciellt vid novemberslask. Sedan avslutar han med att tugga och slicka lite Crocs.

#3: När han använder systerns babysitter som gunga. Det är grym fjädring i den och jag är a.) rädd att hela ekipaget skall slå bakut och ungen blir en lilla hjärna fattigare, b.) han slungas framåt likt en katapult och hamnar pladask på mage, slår ut sina fåtaliga tänder och knäcker näsbenet, c.) hela babysitterskrället brakar ihop av belastning och Celine hädanefter får nöja sig med golvläge.

#4: När han entrar badrummet. Vessabyttan. Tvättfatet med efterlämnad skit som inte ryms ner genom hålen. Och sophinken med blöjorna. Say no more.

#5: När han springer i gardinerna. Gardinerna blir skrynkliga, de dras loss från klämmorna och de hänger som trasor. Gaaah. Mina fingrar klapprar allt hårdare på tangenterna av bara tanken.