Vi gick till ett annat hotell där ett gäng bekanta befinner sig, också de på träningsläger. Vi knackade dörr i jakt på lekvilliga och uppmärksamhetsgenerösa människor. Vi fann Jenny, som i evigheters evigheter orkade leka simpel kuddlek med en överförtjust unge och ett dito sambo som anordnade fotbollsmatch åt Marius i hotellets korridorer med en mandarin som spelredskap. När en skylt "Tyst, vi sover" hängdes ut på ett dörrhandtag klockan fem en eftermiddag, så var det dags att gå tillbaka till eget hotell.