Ännu denna tid för ett år sedan kände jag inte av några som helst värkar. Jag funderade på Stafettkarnevaler och klipptider. Före det hux flux, från ingenstans, började med direkt regelbundna värkar någon gång efter 23-snåret. Oj, oj, det är nästan så det blir lite vått i ögonvrån, stinn med gravidhormoner som jag är - även nu.

I morgon fyller ungen, som vi älskar med villkorslös, oförklarlig kärlek, sitt första år. Ett år som gått i rasande fart. Egentligen skulle jag lätt kunna skriva ett kandidatarbete till om kärleken till vår unge, men tack och lov bespar jag er från det.

Det kommer ändå inte att bli desto mer firande än en lunch med Marius gammelfarmor och -farfar i morgon. Liksom i Molpe är detta huset där aldrig någon är hemma och det är bara fart och fläng hela tiden. På torsdagen skall vi dock försöka få inklämt en tårta och en kaffekopp, någonstans mellan alla orienteringsträningar, fotbollsmatcher, skidträningar, undersökningar, jobb, träningsrådgivning, möten, sponsoruppgörelser...och så vidare.