I brist på nya bilder så bjuder jag på passbilden som togs av Marius häromdagen. Till min stora förargelse återfinns min kameraladdare troligen i någon flyttlåda och med endast en plupp kvar av batteriet måste jag vara sparsam med fotograferandet, att jag ens får bilder från Marius första födelsedag.

Dagens tågresa var en angenäm historia. Det var första gången på ett år som jag reste utan Marius och min sittplats inbjöd till avslappning, tystnad, sömn och allmän njutning. Och återföreningen med Marius? Han brydde sig inte ett skvatt. Hans ögonsten för tillfället är den åttaåriga fastern och det finns inte tid och rum för andra.

I morgon väntar shopping och träff med Pernilla i Åbo - med eller utan Marius.