Det är frenetisk (eller nja, så frenetisk är den inte att jag inte hinner ta en bloggpaus) packning som pågår här, i mörkret, eftersom alla lampor är nedskruvade. Vi kommer att tillbringa sista natten i vad som kändes som vårt första hem. Även om jag mest för tillfället känner avsmak för allt vad packande innebär och saker som aldrig tar slut. Marius tillbringar natten i sin resesäng i sitt fullständigt tomma rum, hans snarkningar ekar mellan väggarna. Vi å vår sida skall sova på den tunna bäddmadrassen på golvet.

Nu fortsätter arbetet. Jag ser framemot en tidig morgon.