Det är tungt med fest. Med väckning fem, en tre timmars dimission, ett sjuttiotal personer som skall serveras med mat och dryck, och allt annat som hör till - så sitter jag nu med gott samvete med benen uppkastade på soffbordet. Tanken var att också jag och Thomas skulle ha fortsatt festen in till Vasa, men jag vet inte om det är åldern eller graviditeten (eller kanske månne kombinationen), som gjorde att dessa planer inte alls kändes lockande. Det får räcka för idag.