Med pastasalladsskålen under armen försvann jag snabbt som blixten hemifrån, då ungen satt trött och gnällig med ansiktet fullt av smör, pissblöja i röven och kvällsgröten oäten. Nu bloggar jag direkt från Johanna, där vi några timmar ska ventilera det senaste nytt med flickorna.

Senast efter fem är det väckning imorgon bitti, då Thomas skall skjutsas till flyget som bär till Ryssland. Det förutsätter att visumet som senast skulle anlända idag, dyker upp inom stadens gränser innan dess. Vi inväntar ett positivt nattligt samtal vid halv tre inatt. Annars blir det ändrade planer.