Vår unge har alltid varit ett riktigt energiknippe och också motoriskt sett tidig i utvecklingen. Alltsomoftast har det varit häftigt att se hur ungen farit fram och vad han lärt sig. Men nu börjar gränsen vara nådd. Han far för tillfället fram (springer!) som en virvelvind och klättrar högre och grövre för var dag som går. Vad ska man göra då han klättrar upp på matsalsbordet så fort man vänder ryggen till, där han sedan står och gungar i knäna och klappar i händerna, eller sitter och gungar på högpallen, eller klättrar upp på diskbänken, eller på vardagsrumsbordet.

Gårdagskvällen tillbringade jag i hela fyra timmar framför symaskinen utan ett enda nervöst sammanbrott. Vi gjorde ett utmärkt samarbete och jag må säga att jag är fruktansvärt nöjd och speciellt då med vardagsrumsgardinerna. Mina gardiner må vara de mest simpla man kan åstadkomma i gardinväg, men eftersom mina sykunskaper sträcker sig till att sicksacka, sy raksömn och backa (samt sprätta) utan krusiduller, så kan man inte göra saker mer invecklade än vad de är. Jag skall försöka åstadkomma bildbevis under dagen.