Klockan var alltså inte mer än fyra när klocksn ringde för väckning och vi tog kaffet, smörgåsarna och lillkorven under armen och körde exakt tre timmar ner till Helsingfors-Vanda flygfält.


Flygresan gick väl sådär. Första timmen hade vi värsta kampen med en övertrött unge som envisades med att inte sitta i still överhuvudtaget - med risk för att somna. Till slut, äntligen, vann ändå pappa kampen och ungen fick sig en liten tupplur innan vi landade i Prag.


I Prag var myrorna så många i brallan och ungen sprang i väntan på baggaget med pappa jagandes efter sig. Och vi väntade, och vi väntade. Och vi väntade. Tills pappa hittade vår ena väska på Amsterdambandet. Men ingen väska två och ingen vagn!

Vi kastades som skinnhandskar från ett informationsställe till ett annat, innan vi till slut fick veta att vagnen och väskan var kvar i Helsingfors. Det var nästan så att man ville dansa en glädjedans - med stor dos ironi. Till vår stora lycka hade vi varit och hyrt en Manduca (bärsele) för fem euro i går, och denna var verkligen vår räddning, ty utan skulle vi ha suttit rejält i skiten.

Vi hoppade sedan på första bästa buss mot centrum och hoppade av där alla andra hoppade av. Utan att till vår stora förtvivlan ha någon som helst aning om var vi befann oss. I Prag var det dessutom stekhett och fuktigthetsgraden nära hundra procent och med en alldeles för trött och gnällig unge på ryggen och en annan sparkandes i magen, så hann man nog redan i detta skede fundera vad man gett sig in på. Efter många om och men, ett besök till fel hotell och otaliga kilometrar i benen, fann vi äntligen vårt vackra, fina hotell med stora rum. Vi hoppade genast alla i en svalkande dusch innan vi tog nytt mod till oss och begav oss ut i hettan.


Vi vandrade som äkta turister med kameran runt halsen och kartan i högsta hugg. Nu började vi också hitta flytet. Ovan ses den berömda Karlsbron i bakgrunden.


Dagens höjdpunkt var ändå när vi såg denna lekpark. Stackars lilla Marius med sin väldiga energi hade största delen av dagen varit begränsad med rörelse.


Slutet av dagen blev alltså bättre och vi som aldrig tidigare åkt lokaltrafik ens i Finland, fick knix på både buss, spårvagn och metro. Klockan är blott bara lite efter 19, men dagen har varit påfrestande för oss alla. Dessutom rasar åskan nu över oss och regnet piskar mot fönstren. Vi väntar också in vår väska och vagn och hoppas således att vi imorgon kan börja dagen på bästa sätt.

P.S Med överseende för stavfel. Med linuxsystem på en minilap i kolmörker är det inte så lätt att skriva blogg. D.S