När liten blir stor

Bild från när jag avslöjade den stora nyheten. Marius 9 månader.

Marius lever sina sista dagar i ensamhet med mamma och pappa, totalt ovetandes om att han snart måste dela tiden med en liten, skrikande bebis som ska äta hela tiden. Han är alldeles för liten för att förstå, och vi har inte ens försökt förklara för honom att mamma har en lillasyster i magen. För honom kommer mamma helt plötsligt att komma hem med en liten bebis.

Vi har ändå valt att inte desto mera fundera på hur ungen kommer att reagera. För det kan vi trots allt inte veta på förhand. Jag hoppas dock att Marius stora intresse för andra barn och bebisar skall göra att han inte blir svartsjuk. Däremot kommer vi att få vara nog aktsamma, eftersom Marius mer än gärna kramas, pussas och pajas till höger och vänster, och det ju är en viss skillnad att handskas med nyfödda bebisar och stora bebisar. I stället är det väl amningen som jag för tillfället grubblar över mest. Eftersom Marius har noll intresse för böcker och bara lite mer intresse för tv, så undrar jag vad jag skall sysselsätta honom med under tiden den andra skall utfodras. Jag hoppas att sjalen kommer att fungera, för annars hinner nog vår busunge riva hela huset...

ja du bli bror eller syrra är en omställning för alla, jag har haft turen på min sida och inte haft någon som helst svartsjuka :)

Victoria är inte heller intresserad av tv.n men I DRÖMMARNAS TRÄDGÅRD kan hon sitta å se på en hel halvtimme ! kanske det är något att prova på? Vi får ju hålla tummarna att de går bra med lillasyster i huset :)

DRÖMMARNAS TRÄDGÅRD ÄR HELT FASCINERANDE HÄR OCKSÅ!!! Jag har tänkt ägna ett helt inlägg åt MakkaPakka och company men jag har inte hunnit ännu;) Ninkenonken är vårt andra namn på Marius.

men vilken tur :) vi beställde hem 2 filmer från cdon utifall att :D Inte för att man har ungen att sitta framför tvn några längre stunder men ibland behöver ju allihopa slappna av lite :)

Jag hade samma tankar precis innan Minna föddes men jag tänkte mer att förändringen inte skulle bli så stor men de blev det, helt plötsligt var Isabella jätte stor, som över natten bara :D

Här underhöll storebror sej med att ligga under soffbordet och storjtjuta med jag matade lillebror, tur så fick han skrik anfall bara några få gånger. Oftast rev han ut alla kärl ur skåpet och satt snällt där och lekte med dem medan lillebror fick mat. Annors så brydde han sej inte så mycket om lillebror alls, pussar och kramar ibland och aldrig har han varit speciellt svartsjuk heller... :)

Vilket roligt sätt att avslöja det på! : )

Vi har också funderingar på hur det kommer att bli, men det blir nog vad man gör det till.