Tretton dagar senare kan jag särskilt meddela min far, svärmor och mormor att ni inte behöver vara oroliga längre, för vi befinner oss åter i hemmets trygga vrår och två kilometer från BB. Vi (jag och Marius) har kanske tänkt vara hemma ända tills jag ska föda nu. I alla fall i hemlandet. Thomas å sin sida åker iväg på läger igen nästa vecka.

Resan gick i övrigt bra sånär som på en liten sammankomst med den estniska politsei. Tack vare lite språkkrångel och förmodligen invecklad byråkrati, klarade vi oss med blotta förskräckelsen och en varning. Båten kom också tidigare i land i Helsingfors än vad jag trodde och med timmarna på vår sida så hann vi hem redan på det här dygnet.