Efter en lång dag ute i spåret, trötta och hungriga, kom vi oss äntligen till hotellet. Efter ett jädrans väsksläp genom en hel massa korridorer, hittade vi vårt rum. När vi öppnar dörren möter en utsvulten stackars katt oss!!! Herregud, varifrån har kattskrället kommit??? Då blir det att ringa receptionen och förklara läget, där de blev minst lika chockade. Vi krävde att få ett nytt rum, eftersom jag är allergisk mot katter. Så blev det igen att släpa kappsäckarna från nedersta våningen till den översta. Badhotell bor vi på i all ära, dock hann vi aldrig hoppa i plurret.

Nu sitter jag här i all min ensamhet, Marius snarkar i resesängen och jag är lycklig över att i alla fall ha tillgång till nätet. The paps bor på annat ställe än oss.