Efter två koppar starkt svart börjar jag bli människa igen. Tvättmaskinen är igång och den första väskan är uppackad. Onsdag betyder skoldag för mamma och tack vare att man har vänner med hjärtan av guld, så löser sig även denna onsdag. Och pappa, han borde vara påväg till Italien.

Att livet är en aning hektiskt för tillfället går att utläsa från mina armar. Jag har atopisk hud, som är stressrelaterad. Det är många år sedan jag har haft huden i så här dåligt skick. Nu skall vi ändå vara hemma i hela en och en halv vecka och då borde det reda upp sig igen. Vi väntar hem pappa någon gång i början av nästa vecka.