När börjar barn få någon sorts verklighetsuppfattning? Jag menar att man inte kastar sig över soffkanten eller kryper över hela sängen och fortsätter att krypa fast tomma intet kommer emot. Nej, vår son har faktiskt aldrig *peppar, peppar* fallit ur sängen eller soffan ännu, tack vare hittills uppmärksamma föräldrar som hunnit nappa tag i ena vristen. Annars skulle nog ungen ha varit ihjälfallen redan. Men dröjer det liksom ett halvvår eller ett år ännu innan han lär sig skilja på golv och inte golv?

Sen håller jag redan på, efter några dagar, att bli galen av denna mammasjuka. Han är inte blyg, verkligen inte, men här hemma ska han upp i famnen heeeela tiden. Och så fort man vänder ryggen till så pittrar han. Jag menar, jag har faktiskt annat att göra om dagarna än att gå och bära på en snart 10 kilos klump. Och jag vet att också detta är övergående, men räcker det en, två eller tre månader? Jag måste bara förbereda mig mentalt.

Nu skall jag ta ungen i vagnen och traska fyra kilometer till tågstationen och möta Sandra. Är det någon bekant som har hälsningar åt henne, så kan jag säkert vidarebefodra dem. Tack och hej.