Jag kan inte annat än skriva att det är lite småödsligt här. Vi lyckades trots allt smitta Sandra med magsjuka. Och en annan matvägrar och har gjort det  i mer eller mindre än vecka. I början var det inte så farligt, för på något sätt fick man i honom maten lurad, men nu är det tvärstopp. Det skakas på huvudet och knips ihop med läpparna. Igår kväll fick jag varken i honom gröt eller välling innan läggdags, och detta resulterade i en vrålhungrig unge under natten. Så i natt har ungen ätit två vällingmål. Det känns väldigt givande, eftersom det är över ett halvår sedan han senast åt två gånger under natten. Marius har verkligen under helgen visat att föräldraskapet  inte är en rosenskimrande dans och jag är rädd för att det dröjer innan Sandra vågar sig hit igen.