Det känns som jag skulle kunna jämföra veckor med månader. Om ynka tre månader blir det kalas!

Stämningen i det här huset är väldigt lamslagen för tillfället. Farmor och faster ligger i varsin säng och sover, båda har spysjuka. Det känns som om spysjukan förföljer oss vart vi än far. Och jag kan aldrig i världen tro att vi, två och en halv vecka efter egen magsjuka, fortfarande skulle bära på smittan.

Nu väntar jag bara på att klockan skall bli sju så vi får lägga ungen för natten. Jag och Thomas skall fara till stan och äta. Det har inte blivit många minuter tvåsamhetstid på sistone. Men kvällen blir kort, eftersom Thomas sticker i väg på tävling redan 05:30 i morgon bitti.