Det blev ingen middagssovning heller. Vi hade en lång kamp som avslutades med att Marius fick komma upp och äta våfflor och ingen var ju förstås nöjdare än himself. Jenna, Johanna och Carro kom och tittade Idol-reprisen, Pernilla skjutsades till tåget och jag hann duscha.


Lucia är inte lika rotad tradition bland finskspråkiga som hos svenskspråkiga. Trots att Jyväskylä är purfinskt, så finns det ändå ett hundratal människor, som på ett eller annat sätt har anknytning till, eller kan svenska. Det finns ett svenskspåkigt dagis och svenskspråkiga klasser och dessa har som tradition att stå för luciatåg på självaste Lucia i Keltinmäki kyrka. Vi tog alltså Marius gudmor med oss och upplevde luciastämning.


Gudmodern var oumbärlig när Marius efter tio minuter hade sett Lucia klart. Lekhörnan var populär och innan gudstjänsten var avklarad så fanns det tio andra barn att leka med. Och för en gångs skull kunde man kommunicera med de andra föräldrarna på svenska och till och med dialekt.


Vi bjöds även på kaffe med tilltugg. Marius hann välta två saftglas på golvet och mitt i all röra infinner sig Tomten. Med en annan unge hängandes på armen försökte vi dricka kaffe, prata med bekanta, spana på tomten - och allt samtidigt.

Nu har pappan infunnit sig igen, efter sin vecka på träningsläger. Jag ska ansluta mig till de andra flickorna och så skall vi gå ut och äta som deras avslutning på denna termin. Jag får vara glad om jag klarar middagen utan att slå huvudet i bordet, eftersom jag har varit piggare i mina dagar. I morgon förväntar jag mig sovmorgon till halv nio.