Mellan vågorna
För att stilla sjögången efter tidigare skrivna inlägg så bjuder jag på en fridfullt sovande Celine.
Jag vill ännu förtydliga det som jag svarade i en kommentar. Jag är inte ute efter att skapa mig konflikter och fiender. Jag har fler läsare än många andra mammabloggar som ligger på diverse topplistor och genom min blogg har jag också möjlighet att försöka påverka. Många har redan gjort sina val här i livet, många har valen framför sig. Med mitt inlägg tidigare ville jag att folk kanske skulle få sig en tankeställare. Och ett möjligt alternativ till annars ett självklart val. Varje förälder är slutligen ansvarig för sitt val och huvudsaken är att hon och han tror på det dom gör. Det går inte att säga som en av Rogers flickvänskandidater gjorde i Bonde söker fru; -Mål i livet? Nej... Jag vet inte om jag har nåt mål i livet...
Jag lägger absolut tummen upp för dig som ung orkar vara hemma med 2 små barn, och ger dig tid till att umgås med dem båda. Dessutom verkar ni ju hitta på mycket roligt tillsammans och du tar dig verkligen tid för att vara med dem.
Tyvärr har dagens samhälle blivit så att du skall studera, sedan jobba tills du har massor med pengar, och sen kanske du kan fundera på barn. Och de är de flesta redan över 30 år. Jag vill själv absolut ha mitt första barn vid 23 års ålder. Visst går livet inte alltid som planerat, men jag vill iallafall ha barn då jag ännu orkar och verkligen har suget efter en liten bebis och familj.
Visst är det intressant hur det kan provocera så att tala negativt om 15-timmars. Speciellt med tanke på att vi som har båda barnen hemma är en förkrossande liten minoritet. Varför blir folk så upprörda när i princip alla andra gör precis som dem?
Är det för att de egentligen vet att det är fel? Att det gnager lite litegrann i magen när tvååringen vinkar adjö på dagis och man går hem och har egentid med bebisen?
Jag håller med till 100% om det du skriver. Jag skulle skämmas ihjäl varje morgon jag lämnade ungen på dagis! Har själv jobbat på dagis och gruppfamiljedaghem och säg vad man vill men barnen har det bättre hemma, fast man inte är så värst pedagogisk och stimulerande hela tiden. Jag jobbar 50% nu och pysslar tillsammans med min chef ihop mitt schema så att gubben kan vara hemma med Iris då jag jobbar. Det rent ut sagt suger att jobba kvällar och helger men för Iris del så är det bäst så.
Fastän du inte var ute efter komplimanger och så så måste jag säga att du gör ett fint jobb! :)
Jag menade ju förstås att jag skulle skämmas att lämna en unge på dagis för att sen gå hem med den andra. För att undvika missförstånd :)
Får vi fler barn, får sonen fortsätta hos sin dagmamma (de är 3 barn där), tror jag. Skäms jag, inte ett dugg ! Jag mådde riktit apa när sonen föddes och skulle under inga omständigheter ha orkat ta hand om ett till barn. Hade fullt upp med mig själv och min nyfödda. Men, det får man sen se. Visst önskar jag att ha sonen hemma, men upprepar sig historien, för jag honom gärna till dagmamman.
Jag skulle inte heller sitta med det renaste samvete. Sån är även jag. Men tur att alla inte är sådana då.
Annika:
Jag kan bara hoppas att du haft ditt jobbiga då och får må bättre nästa gång. Jag är avundsjuk på er dagmamma. Jag skulle vilja ha dagmamma åt M & C. En bra dessutom. Stora önskningar har jag.
Ok, det är deras ungar och de bestämmer över dem und so weiter. Men jag har ingen lust att betala för det. Är det rimligt att staten ska betala föräldrapenning OCH dagisplats för över 10 000 per månad. Ja, det kostar så mycket.
Så jag kan inte hålla med om att alla gör som de vill eftersom det kostar stora skattepengar. Och de kan användas på saker som faktiskt är nödvändiga.
Men om föräldrarna pungar ut med 10 000 till i månaden så visst, sätt ungarna på dagis tills de storknar. 10 000 kan det väl vara värt om det är så otroligt viktigt som de säger.
Och nu talar jag om föräldralediga. INTE de som arbetar.
Bra point som många glömmer. Kan du tänka dig att jag har blivit anklagad att bara leva på statens pengar. Då jag egentligen gör inbesparingar. Eftersom många föräldralediga tydligen har råd att betala dagisavgifter, så kan dessa gott och väl höjas så skulle jag också kanske kunna få högre föräldrapenning (jag som får minimum - eftersom jag "bara har studerat").
Wow! Vilka känslostormar! Men att ifrågasätta vad som är bra, bättre och bäst för det käraste vi har: våra barn, är ju ett perfekt sätt att få respons! Tänker inte desto mer kommentera; det mesta är redan sagt. MEN angående funderingar över vad barnen lär sig hemma eller på dagis kan jag ju referera till mina pojkar som e 6 och 8 år o aldrig vistats på dagis/föris/eftis hos dagmamma el.dyl. utan haft den stora förmånen att få vara hemma o dessutom haft både mormor o farmor i närheten. De har inte vid förskolestarten som 6 åringar kunnat varken läsa eller sriva (annat än eget namn), inte haft ett överflödigt ordförråd eller varit på annat sätt världsvana, men de har nog snabbt hunnit ifatt sina jämnåriga! Jag e inte typen som gillar pyssel, lek och pedagogik hemma. Men bivisligen klarar sig barnen bra ändå utan att man drillar dem redan som små - precis som de flesta av oss gjorde för 20-30-40 år sedan!! Lugn och trygg hemmamiljö har inte skadat någon!
Att sen ha möjlighet till redskapsgymnastik på gångavstånd gör mej grön av avund! Det vill vi också ha! Vi kör våra barn de 8-16 kilometrarna (enkel väg) till närmaste idrottsförening eller klubb 4 kvällar i veckan...
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!