Sjöbris eller tsunami?

---

Jag har vart väldigt delat ang detta.. Och nu med två barn är det snart aktuellet..

vi satte Milton på dagis när han va 1 år. Det pga att mina mammadagar var i stort sett slut och att jag skulle kunna få ett jobb. Har jag fått nått jobb - Nej. Blev istället gravid igen.

Jag prisar dagis. Visst tror jag att som du säger att mamma och pappa är BÄTTRE. Men många barn älskar att vara på dagis och det faktum att dom utvecklas otroligt mycket går inte att undvika. Så för min del tycker jag att det är skönt att kunna vila, städa och göra sånt jag nomalt inte hinner dom 3 dagarna i veckan medan jag vet att Milton ha roligt på dagis.

Ang 2 barn. Jag var fullt inne på att Milton skulle få vara hemma när nästa barn kommer. Men efter att ha pratat med dagis så kom vi överens om att vi ska sätta upp honom på en garantiplats. Dvs att han blir hemma från när lillebror föds och över sommaren. Sen har han en plats på dagis igen. Skulle det funka jättebra med båda barnen hemma så säger vi upp platsen då. Men om nästa tex har kolik så har vi kvar platsen. Sen kan vi även sitta och betal för platsen utan att egentligen vara där. Så han kanske inte blir där mer än 1-2 ggr i veckan som omväxling mot hemmet..

först och främst, dagis & förskola är inte samma sak. dagis är för dom mindre barnen 1-5år, förskolan är för 6åringar. (de ha ja lärt mig nu då ja börja jobb på förskola)

Sen håller jag helt med dig om dina tankar & funderingar. Jag förstår mig inte på folk som skaffar barn för att sen lägga dom på dagis för att få mera tid med bebisen. Tror det är bra för barnen att få va tillsammans och lära känna varandra, tror man har mera glädje av varandra då. Nej den dagen Victoria får syskon så ska hon vara hemma med oss hela tiden, har aldrig menat nåt annat heller..

En annan sak som jag stör mig på (som händer flera gånger i veckan på jobbet) är när föräldrarna kommer efter barnen kl 17 (då vi stänger) å sen börjar stå och berätta att dom har vari å shoppa kläder,handla mat m.m. en helt annan sak om dom kommer ur jobbet DÅ, men att ha vari ledig från kl 14 å sen int tänker hämt barnet innan kl 17 förstår jag mig inte på.. stackars små barn.

Malin:
Jag vet att förskola är för sexåringar. I Finland. Men då jag vet att många (riks)svenskar också läser så skrev jag dit förskola så att jag inte skulle behöva bli kommenterad att det inte heter dagis.

När jag läste detta v de som om jag själv skulle ha skrivit de. har så samma tankar om dagis.
Jobbar själv på ett gruppis, och att veta att föräldrar är hemma och för barnen till oss gör mig så argh... Eller när föräldrar kommer och berättar va dom shoppat under dagen. Jag förstår inte... Varför "skaffar" man barn om man ändå inte vill ha dom omkring sig?

Min dotter är hos dagmamma endast de timmar vi jobbar, när vi verkligen behöver dagmamman.

Underbar blogg du har annars :)

Crazyangel:
Men kan inte barnen utvecklas hemma då? Och du kan vila medan Milton vilar? Och vore det inte billigare att ha Milton hemma nu än att betala dagisavgift? Jag menar inget illa utan jag undrar bara vad du har för svar och motveringar på dessa frågor?

men jag kallar de iaf dagis, och dagligen rättar barnen mig å säger att de heter förskolan .. hoho

jag tror att barnen kan utvecklas lika mycket hemma som på dagis, de beror ju helt på hur mycket föräldrarna vill/orkar hitta på med barnen. På dagis gör man ju inget annat än utomhuslek,pysslar,läser (äter & sover förstås)och allt detta kan man ju göra hemma också. Visst det finns andra barn på dagis + att dom är i samma ålder. men ändå tror jag nog att barnen trivs bäst hemma hos mamma&pappa.

Jag har inga barn själv och det lär jag väl inte få på ett tag heller.

Men jag ser det som en självklarhet att har man ett barn sen tidigare och får ett till, att syskonet också ska få vara hemma. Varför ska bara den nyfödda få så mycket egentid? Medans den större tas hand om på ett dagis av andra människor. Man vill ju trots allt ha sina barn hemma så länge det bara går.

Jag har funderat just på det där att barn utvecklas "snabbare" på dagis, är det en fördel eller nackdel. Nuförtiden är ju barn inte barn så länge så skall det tas ifrån dem att ha rätt att vara bebis? Jag menar min 1 åring är nog mera "bebis" än "barn".

Nova går på dagis, hon började där när hon var 14 månader och JA, hon älskar dagis, gråter när man ska hämta och vill inte hem. Jag började jobba när hon började på dagis, nu är jag mammaledig och hon går fortfarande på dagis. Skulle hon vara hemma med oss hela dagarna skulle vi nog klösa ögonen ur varandra. Och jag kan erkänna att jag nog inte heller skulle kunna stimulera eller underhålla henne hela veckorna om hon vore hemma med oss, hon skulle nog bara bli rastlös och grinig på mig. Har många ggr funderat på att ha henne hemma istället, men då jag snart ska börja jobba igen så måste både hon och lillebror gå på dagis.

Tycker inte alls att det är någe som helst fel med att ha sina barn på dagis när man är mammaledig och hemma.

kram

Som förälder har jag blivit mycket mera lyhörd och förstående för hur folk väljer att uppfostra sina barn. Förut skulle jag ha tyckt precis som dig, men nu är jag snarare utan åsikt i frågan.

Idag väljer många föräldrar att vänta med barn tills dom är långt förbi sin mest naturliga tid att få barn (läs 30 och över), det tror jag bidrar till att man inte ORKAR på samma sätt som en 20någonting orkar.
En annan sak är att idag GÖR man mycket mera och har fler KRAV på sig som förälder.
Det är inte bara en gång mina föräldrar och deras syskon sagt att de inte stimulerade barnen på samma sätt som vi gör idag. (Jag vågar t.ex. knappt titta på youtubeklipp med Lilla A för att de små liven ej ska titta på TV före de är två år. Att lägga i en DVD-film är inte att tänka på alltså. Här ska läsas böcker, lekas, sjungas...)
Om man ska spinna vidare är det idag mycket vanligare med olika utmattningssymptom och depressioner etcetera.

Så jag kan absolut förstå båda lägren. Jag kan tänka mig (speciellt om man ej har far/morföräldrar som avlastar ibland) att det kan vara skönt med lite tid då man hinner tvätta, städa och handla undan grejer. Sen TROR jag att jag nog skulle föredra att ha mina barn hemma och ej på dagis om jag var två/flerbarnsmor.

Summan är kanske att alla gör så gott de kan med sina barn. Det är nog inga föräldrar som vill skada ögonstenarna.

Egentligen är ju denna diskussion ej så aktuell för mig, men du ville väl ha gensvar på inlägget antar jag. ;)

Sara:
För bara tio år sedan var det en självklarhet. Tyvärr verkar det inte vara det längre. Och lika självklart är det, att den som föds som tvåa, trea eller fyra i en syskonskara inte har lika möjlighet att få lika mycket egentid som den förstfödda, men det få tänker på är hur mycket syskonen ger varandra. Marius fick ingen sådan uppmärksamhet som Celine får av Marius och det är så syskonskapet utformas. Som jag skrev häromdagen så leker Marius mycket bättre när Celine är vaken och så fort Marius dyker upp i Celines synfält så smäller hon av leende efter leende. Nu behöver inte alla syskonskap gå så smidigt som det har gått för oss, men är det ena barnet i dagis så finns det ännu mindre tid för att vänja syskonen vid varandra. Och en vacker dag kommer de att acceptera varandra också.

Oca:
Ja, jag undrar om inte barnen lär sig oavsett. Spela roll om det är vid två, tre eller fyra års ålder. Jag känner mig inte alls stressad över att Marius just inte pratar överhuvudtaget medan andra barn redan kan plocka ihop flerordsmeningar. Jag tycker ändå allt har gått så snabbt hittills och skulle gärna behålla min lilla pojke ett tag till.

Agnieszka:
Huvudsaken är att ni är tillfreds med er situation. Vi tycker inte likadant men jag kan inte ändra på din åsikt och du kan inte ändra på min:)

Nina:
Nej, föräldraskap är verkligen inte lika svart och vitt som man trodde innan man blev förälder. Och visst lever vi i ett prestationssamhälle där vi alltid ska visa oss starka och dölja våra svagheter. Men samtidigt tror jag helt enkelt att dagens generation är ett latare folk. Det skall vara framgång, framgång och framgång och direkt det kommer en motgång så är allt bara jobbigt. Jag vet inte. Det är bara en tanke. Men jag har inte fel när jag säger att en del föräldrar för sina storasyskon till dagis av ren lättja. Jag tycker inte att det är okej att sitta och dricka kaffe på ett kafé i timmar eller spela Farmvill (ellervaddetnuheter) på Facebook medan storasyskonet är på dagis. Det skulle i alla fall inte mitt samvete tåla.

Min åsikt är som ALLTID att vi är alla OLIKA! Och det tycker jag att man ska ha rätt att vara utan att folk skall börja tänka si och så om en..bara man nu någolunda använder bondförnuftet.....

Och ifall det inkommer fler kommentarer ännu ikväll så svarar jag på dem först imorgon. För nu har jag redan varit uppe alltför länge;)

Jag håller helt med dig, även om man som förskollärare kanske ska hålla tyst om det:)

Som pedagog hyllar jag gärna förskolan. Nej, vi pyslar inte bara. Vi har en pedagogisk plan, en läroplan och jag VET att vi gör ett utomordentligt jobb. Men- jag tycker att man är på förskola för att man inte KAN vara hemma. Min son är fjorton månader och alla är redan häpna över att vi väljer släkten som barnvakt och pusslar med föräldradagar för att han ska få vara hemma tills hans är nästan två. Sedan är ju planen att han ska få ett syskon inom något år, vilket naturligtvis kommer att innebära att han blir hemma. Med oss. Med familjen. Ingen pedagogisk planering eller barngrupp kan konkurrera med det.

Jaana:
Genom att alltid tycka så, så garderar du dig i alla fall från att hamna i konflikter och debatter. Å andra sidan är det svårt att påverka att alltid stå mittemellan och titta på.

Malin:
Jag tycker det är starkt av dig, som utbildad pedagog, att ändå ha en sådan åsikt i frågan. Som jag skrev tidigare så tvivlar jag inte på att verksamheten i de flesta fall är utomordentlig. Men att föräldrar motiverar att ett syskon har det bättre på dagis än hemma med mamma (eller pappa), tycker jag är befängt. Antingen tror föräldrarna mycket lite om sig själva om de inte klarar av att handskas med en ett-, två, eller treåring, eller så får man fråga sig om det ändå kanske skulle ha räckt med ett barn. För fortfarande tycker jag att dagis är en plats där barnen är när föräldrarna jobbar, och ingen plats där barnet är för upplärning och uppfostran och diverse andra saker.

Jag kan inte annat än hålla med dig här Eva, jag har exakt samma åsikt. Nu har jag ju visserligen bara en unge, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha sonen på dagis bara för att jag och den nyfödda ska få vara hemma i lugn och ro. Det här är min unge, det är jag och hans pappa som ska uppfostra honom, vi som satt honom till världen. Kommer det en till unge, ja då är det mitt ansvar som förälder att ta hand om dom båda så dom har det så bra som möjligt. Och ingen unge har väl heller ett stort socialt behov av "kompisar" i 1-2 års ålder, som man inte kan fylla hemma genom att bjuda hem folk nu och då.

Men nu för tiden orkar ju inte folk uppfostra sina ungar själv, dom skickar dom till dagis så fort dom kan gå, och där tycker dom uppfostran ska ske. Allt för ofta hör jag, på nära håll, om föräldrar som beskyller dagis och skolor på att deras unge inte kunnat beté sig. Där tycker jag gränsen går, det borde varenda förälder veta, att uppfostran i första hand ska ske i hemmet.

Läste en gång en tråd på ett forum, där en mamma undrade varför hennes 16-månaders unge mitt i allt är helt förtvivlad hela tiden och gråter och slåss och sånt på dagis. Hon gick hemma med en 1-månader gammal bebis. Säger inte det sig själv? Stackars 16-månaders killen måste köras iväg hemifrån varenda morgon, från det stället han känner sig tryggast i, bort från mamma och pappa, på samma gång som han vet att mamma sitter hemma och gosar med småsyskonet.

Jag blir rentav mörkrädd av de citaten du listade, speciellt den första av dem. Skaffa inte ungar då, om du 2,5år senare tycker du behöver tid utan dem varje dag.

Jag håller också med dig Eva. Har ju bara en unge, men inte ens honom vill jag sätta i dagis före han är åtminstone 2 år, och om det sku komma en till unge under den tiden (eller något år efter) tar jag det nog som en självklarhet att den äldre ungen är hemma. Jag tycker att det är härligt att ha möjligheten att följa med barnets utveckling hemma (också ett äldre barns) och jag tror absolut inte att barn utvecklas snabbare/mera om de är på dagis, däremot tror jag att de blir mera stressade och det finns det också studier som visat det. Sen tror jag inte att så små behöver så mycket kompisar utan mamma och pappa är nog bäst.

Och det har jag nog också räknat ut att en tvåa eller trea aldrig kommer att få lika mycket uppmärksamhet som den första, men så är det!

Tycker att det är jätteintressant att läsa om dina åsikter i såna här frågor!

Jag har inte själv barn (ännu) men har ändå funderat en hel del på det där. Jag tycker det är situationen som skall avgöra. Om barnet är över 2 år och har varit i dagis före syskonet föds ser jag det inte alls skadligt att det fortsätter att vara där på halv tid eller nån dag i veckan, så länge det inte innebär att det blir otroligt långa dagar för barnet. Jag tror att vissa barn får ut mycket av dagiset och allt man gör där.

Sen har det ju också att göra med hurdan man är som förälder. Vi är ju alla OLIKA och alla har inte förmågan att sysselsätta sitt barn på samma pedagogiska sätt som dagiset. Men att ha första barnet (som är under 3)heltid på dagiset medan man själv är hemma hörs ju fel. Men de föräldrar som inte klarar av det så gör ju rätt i att ge dem den nödvändiga stimulansen på annat håll.

Tillsist vill jag säga att du, Eva, är en så otroligt stimulerande mamma, så M och C har det nog bäst hemma med dig :-) Plus att du bor i en stad där det erbjuds mycket och finns många valmöjligheter. Vi skall komma ihåg att detta inte är faller över allt. Men fortsätt du på ditt sätt och så hoppas jag att jag har ens lite av din energi när vår baby kommer.

kram

Jag är ingen mamma och kan kanske inte säga så mycket om detta. Men vi är 7 barn i familjen och mamma var hemma med oss alla när vi var små. Som mest 3 småbarn hemma åt gången om jag räknar över det snabbt. Alla vi barn har börjat på förskolan året innan skolan. Alltså i 6-7-årsåldern.Vad jag vet har jag inte lidit av att inte ha gått på dagis sen 3-års åldern.Jag lärde mig t.ex. läsa och skriva som femåring.

Om mamman är ändå är hemma kan jag inte se någon nytta i att skicka äldre barn till dagis. Om min mamma klarat att vara hemma med 7 barn så tror jag också att jag själv kommer att göra såhär.

Du har en bra blogg och jag respekterar dina åsikter om barnuppfostran. Mycket av det du skriver vill jag också förverkliga i min egen familj i framtiden!

Först och främst vill jag bara säga innan man yttrar sej ang. varför andra föräldrar för sina barn till dagis, kanske kan bero på flera saker och man kanske ska tänka efter innan man "hoppar på" de föräldrar som just för sina barn till dagis.

Man vet aldrig vad andra föräldrar anser är bäst för just deras barn.Kanske behöver deras barn få "komma ut" och leka med andra barn och kanske mår bra av det.Medan egna barn mår bra av att få vara hemma med mamma/pappa.

Kanske behöver ex. mamman lite avlastning om hon för tillfället inte mår bra och orkar "stimulera" sitt barn just pga. att hon väntar kommande syskon. ALLAS graviditeter är ingen dans på rosor!

En annan sak kan också bero på att alla inte har tillgång till mor/far-föräldrar som ställer upp och kan se efter sina barnbarn pga. att de också jobbar.

Sen att sitta och spekulera i vad föräldrarna gör den/ de timmen/timmarna före de hämtar sina barn är bara löjligt.
Vad vet personalen om en förälder "råkat" få sluta (beroende på jobbform)tidigare en dag och bestämmer sej för att göra en tripp till stan den lilla extra tiden eller åker och handlar mat utan barnet/barnen istället för att hämta barnet/barnen kanske mitt i sov-tiderna, mellanmåls-tiderna etc.
Man är ingen dålig förälder för det och inte älskar man sitt barn mindre för det.

Visst kan det finnas exemplar som för sina barn till dagis bara för att den personen skall få sova, sitta på cafe´ etc. (men själv bryr jag mej inte och tänker vilka latmaskar till föräldrar. de är deras val.) , men för det behöver man inte dra alla föräldrar över samma kant och säga att de är lata och inte orkar stimulera sina barn om nu för sitt barn till dagis.

En annan vet aldrig "bakomliggande orsak" till det.
(Om man nu kan kalla det orsak)

Apropå lathet så tycker generation 35+ att generation 30- är lata.
Mina s.k. mammakompisar tyckte att jag var lat för att jag valt att skaffa barn nu o. inte fullföljt examen, jobbat ihop pengar till boende, bil och sommarställe innan det.

Jag tycker inte jag är speciellt lat som går 8-17 i skolan VARJE dag, pendlar 2 timmar om dagen, leker med Lilla A i tre timmar, lägger henne i en timme, pluggar/viker tvätt/städar/surfar/kollar TV i 1-2 timmar och sover 6-7 timmar.

Så med lite försiktighet väljer jag nog att kalla folk lata.
Alla barn, föräldrar och uppfostringsmetoder de väljer är olika.

Nina:
Jag menade verkligen inte att du var lat. Men jag kan då inte tro mig ha fel när jag skriver att det finns lata föräldrar.

Jag tycker det är var och en sak hur man gör!
Beroende på familjens situation, hur barnens personligheter är, var man bor osv. Alla bor inte där det finns lekparker, öppna förskolor eller annat. Andra föräldralediga med barn i samma ålder finns kanske en halvtimme bort med bil.

Det som är lätt är att sitta och spekulera och försöka sig på att veta hur de andra har det och varför man gör som man gör. Åt båda hållen!

Jag har mitt äldre barn på dagis fast jag är hemma med syskonet. Två-tre dagar i veckan och inte hela dagar. Jag vill inte höra att jag är lat för det! Jag passar på att städa, handla och göra sådana saker som annars skulle gå ut över vår tid tillsammans. Min make jobbar mycket (egen företagare) och det är därför t.ex. jag som egentligen har allt ansvar för hushåll, matlagning, planering mm.

Sedan finns det också massor med saker att göra på gården. Som man kommer undan om man bor i en cementkloss. Men jag skulle ju aldrig vilja att mina barn växte upp så heller... Här får de springa fritt istället!

Jag gör alltid egen barnmat, jag pysslar så gott som dagligen med mina barn, läser böcker, sjunger osv. Men att hinna med allt och flera barn är en omöjlig ekvation i vårt hushåll. Därför är halvtidsdagis bra! Dessutom var han ju van att vara där från innan då jag jobbade emellan barnen.

Ibland blir jag irriterad på folk som klandrar oss som har syskon på dagis, för när det kommer till kritan så kanske vi är mer präktiga på något annat område istället. För fastän man inte vill framstå som präktig, så verkar det nog så i mina ögon. Vad annars? Och det är inte vackert.

Alla har inte samma möjligheter. Någons respektive jobbar kanske utomlands varannan vecka, någon annan jobbar skift, någon tredje har jobbigt pga sjukdomar i familjen och någon fjärde och femte osv med gud vet allting.

Nej som sagt, var och en med sitt!

Att det är ett känsligt ämne vittnar inte minst alla kommentarer och åsikter i frågan. Varför kan man fråga sig? De som har sina barn på dagis håller självklart på dagis och de som är hemma med sina barn så tycker ju naturligtvis att det är det bästa alternativet.

Jag är inte ute efter att skaffa mig fiender. Men att frågan intresserar och berör är det inte ens frågan om. Jag tycker jag kan säga att min blogg är välläst när vi pratar om läsare i tusental/vecka. Därför tar jag upp frågan och hoppas att i alla fall någon kan få sig en tankeställare.

Att en mamma sitter och är förtvivlad för att hon borde lämna sin son som är 1 år och 3 månader (!!!) på dagis trots att hon skall vara hemma, tycker jag är ett tydligt tecken på att samhället är påväg åt fel håll. Och mycket av hetsen skapar mammorna själva när de påpekar för sina väninnor att det är bäst att syskonet är på dagis för "man själv är så tråkig". Vill man så kan man.

Problemet behöver inte vara svårare än så att man
1. Inte vill stå i parken tre timmar om dagen
2. Inte vill sköta matrumban två gånger om dagen, koka mat, städa upp klott och allt som hör till
3. Inte vill sitta och bygga med lego, sjunga bä-bä-bita-lamm tusen gånger osv.
4. Inte vill engagera sig att träffa andra barn

Jag har svårt att tro att föräldrar inte KAN göra sådant här. Eller orkar. Säg då att man inte vill.

Det är inte alltid roligt. Säger jag som stod och skuffade en gunga fram och tillbaka, ensam med Marius med Celine sovandes i vagnen nu på förmiddagen. Det är inte roligt att dag efter dag stå på knäna och torka golvet under Marius matstol. Vi har inga far- eller morföräldrar. Vi har ingen som helst avlastning. Dessutom är jag nu ensam med barnen. En vecka IGEN. Och nej. Vi är inga speciella superföräldrar. Vi har bara gett oss fan på att vi klarar det.

Sonja:
Tack för din kommentar. Jag är inte heller något dagisbarn och jag ser också mig själv som ytterst normal (trots att jag inte fått PEDAGOGISK stimulans):)

Veronika:
Min energi är kanske något överdriven ibland:) Jag är medveten om att utbudet av aktiviteter är större i en stad än på landsbygden. Men vi är smarta nog att utnyttja dem också. Det finns tyvärr alltför många som låter bli...

Åsa:
Såvitt jag kan läsa kan jag inte se att jag skulle ha hoppat på någon personligen. Jag pratar om alla dagisföräldrar som grupp och om man känner sig träffad eller inte är upp till var och en.

Och jag kan absolut tycka att man får ifrågasätta vad föräldrarna gör under tiden barnen är på dagis. Jag skulle inte hämta mina barn mitt i vilan, men annars skulle jag inte ha mina barn där för att ägna mig åt andra saker än jobb. Jag skulle bli rent ut sagt förbannad om jag skulle stå i kö för dagisplats åt M&C och jag skulle se någon annan mamma ränna runt stan medan hennes barn skulle uppta vår dagisplats.

Sanna:
Huvudsaken är att du känner och vet att du inte är lat och utnyttjar tiden på ett vettigt sätt.

Det konstiga är att jag också hinner göra mat, läsa böcker, tvätta, städa och leka i parken.

Jag klandrar dig inte för att du har ditt barn på dagis. Det är ditt val. Provocerad att försvara dig blev du ändå. Om jag då får ställa en motfråga? Skulle du klara dig ifall du skulle vara tvungen att avstå från dagisplatsen?

Nej jag menade inte att du personligen hoppat på någon men kan tänka mej att andra kanske tar illa upp. Jag själv är en sån som inte bryr mej vad andra tycker utan står för hur vi gör och inte gör.

Sen det där med att man gör annat straxt innan man hämtar sitt barn på dagis, om man "råkar" ha lite extra tid kanske har att göra med att de betalar för ex. x-antal timmar i månaden och tycker att de har rätt att ha dem där då.
Som åtminstone i vårt fall när de äldsta sönerna var mindre och var på dagis och vi hade x-antal timmar per månad som vi betalade för och jag just då jobbade inom öppna vården och kanske någon dag slutade tidigare pga. bortfall av klient så visst passade jag då på att åka och handla innan jaag hämtade sönerna. Den rätten tycker jag då ändå att jag hade eftersom vi betalade för platsen och timmarna.

Här betalar man samma summa varje månad enligt de timmar man uppgett, Som ex. Man har uppgett 14 dagar/månad (hel eller halv dag) ,barnet är där 2 dagar på hela månaden pga. sjukdom .Du hamnar ändå att betala hela summan på 14 dagar.

Ja kanske det här var en råddig kommentar men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Jag ser det inte som personligt påhopp - alla tycker juolika och alla har olika förutsättningar!

Jag tycker vårt dagis är super. Där pysslar dom ochleker tillsammans alla barnen. Visst grejer vi hemma oxå, men jag tror ändå att det är viktigt att träffa anra barn. Vi träffar ju mina kompisars barn ett par gånger i veckan. Men numra jobbar dom flesta.. Jag har aldrig vrt den som går ner esam till öppna förskolan och sätter mej.. och dessutom är det mest väldigt små barn där nu.

Sen visst kan jag sova när han vilar. Men när han är hemma och sover så passar jag på att städa, diska och göra allt som inte hinns med när han är vaken. på kvällarna orkar jag inte då han oftast somnar vid halv 8-8 och jag en timme efter..

Utvecklas gör dom nog lika bra hemma som på dagis, me att sakerna kommer i olika ordning, olika fort. talet kanske kommer fortare på is medan potträningen går bättre med ett "hemmabarn".

Jag ser inget fel i att ha dm på dagis. Jag känner mej inte sämre. Lat, kanske. Men ärligt så orar jag inte så mycket nu. Trötthet som kan liknas med koma och en foglossning som gör att varje steg smärtar.

Billigare skulle det väll bli. Dom 670 krvi btalar i månaden hade vi ju spart in. Men istället hade det säkert försvunnit på aktiviteter istället.

Nä jag litar blint på min dagispersonal, jag vet att dom gör ett toppenjobb och att min son trivs.

Klart jag skulle, på ett eller annat sätt. Men vi mår bättre av att ha det som det är nu. Alla parter.
Jag kände att jag ville föra fram en åsikt, inte att jag blev träffad. Var det inte just åsikter du ville ha? Eller tar du det som att vi blir provocerade och osäkra i våra val om vi svarar? Fattar inte riktigt? Det glöms ofta bort att det finns andra orsaker. Och jag kanske inte ens nämnde alla orsaker till varför vi väljer att ha det som vi har det? Och det behöver jag inte heller! Poängen är att jag tror att de allra flesta antagligen gör vad som är bäst för DE! Och då är onödiga spekulationer bara löjligt och irriterande. Dessutom är det dumt att direkt dra parallell till dig själv och skriva att ”Konstigt att du hinner med allt detta också”. Vad är du ute efter då om inte präktighetspoäng. Okej att du väljer att skriva din blogg provocerande för att få läsare, men ödmjukhet och öppenhet till medmänniskor skadar inte. Att få läsare på grund av det skulle väl kännas bättre? ;)

Evaaaaaaaaaaaa:
Du är så underbar och klok! Mitt i prick. Jag har ej läst alla kommentarerna ovan. Jag pallar inte. Får ont i magen. Därför är jag inte inne på sådana där forum heller.
Var nu en gås när det gäller arga kommentarer. Låt de rinna av dig. Det spelar ingen roll hur mycket 15-timmars föräldrarna gapar om hur felinformerad och dum du är. Det gör inte deras barn till tryggare individer. Men det kanske lindrar deras egna dåliga samvete.
Hur som helst är det du som är vinnaren i slutändan. Du som gett dina barn tid, tid, tid.
All heder åt dig!

Vadå inte orkar för att man är över 30 som någon skrev? Jag är över 30 och jag älskar att slappa och ligga i soffan. Jag är ingen supermänniska. Långt ifrån. Vissa dagar är jag trött, irriterad och vill bara dra ett täcke över huvudet. Ibland blir jag skitförbannad på Fabian och har inget tålamod. Men det är väl också en av livets lärdomar som barnen bör få. Att föräldrarna också är människor.
Och ibland orkar man inte alls leka och stimulera. Då är det helt ok med en dvd. Men behöver inte vara en perfekt lek-och-utvecklingsmorsa hela tiden. Man är ju mamma, inte pedagog. Pedagoger kommer han få träffa tids nog. Lassvis med pedagoger.
Dessutom är det väl knappast skadligt att ha lite tråkigt ibland. Att själv få hitta något att sysselsätta sig med. Bygga lego, köra med bilar eller riva ut kastrullskåpet.
Och om man absolut vill ha det där pedagogiska kan man göra det hemma eller gå till öppna förskolan. Där finns allt som finns på dagis. Också andra barn om nu det känns viktigt.
Slutligen så har Fabian inte bestämt att han ska få syskon. Han har inte valt att ha en gammal och trött morsa.
Det är jag som har valt att få två barn tätt och dessutom vara gammal som gatan. Det är mitt val och då får jag stå för det. Suck it up liksom.
Och till er osäkra föräldrar: Ni är BRA! Bättre än dagis med sju barn per vuxen. Ni är tillräckliga för era barn!
KRAM på er

Alla gör så som det passar deras familj bäst.
Jag har mina barn (2½ och 1 år 3 mån) hemma för det passar oss bäst. Skulle ha blivit himla stressigt att köra och hämta den äldre på dagis medan den yngre var bebis. Skulle ha råddat till sovrutiner osv. Och sen hade jag turen att de sov samtidigt på dagen och jag kunde ibland som mest ha 7 timmar egentid mitt på dagen! Skönt! Och på 7 timmar hinner man nog sköta hushåll och ta lite tid åt sej själv också.

Frågan är väl hur man prioriterar. Jag vill skapa en stark relation till mina barn före jag "slänger ut dem i stora världen". Jag har satt skola allt på hyllan nu, det hinner jag nog med senare. Och om jag inte gör det så har jag inget att ångra, jag har två härliga killar och har kunnat följa med deras utveckling och framsteg från dag 1 i deras liv. Och nu har jag det till och med ekonomiskt möjligt att ha dem båda hemma, det är skönt.

Vi står nog på olika sidor i denna frågan. Jag skrev ett inlägg idag om hur trött jag är på dagismotståndarna. Däremot tycker jag det är skrämmande med de som vill ha sina "ettor" på dagis på heltid när de fått ett syskon. Vad jag inte gillar är när man plockar hem syskonet från ett dagis de redan fått band till och som det gillar. 15 timmar där i veckan är nyttigt tror jag. Och ja, jag tror att andra människor än mamma och pappa kan vara bra för barnet. Jag finner det själviskt att som mamma stanna hemma i flera år med barnen för att man tror sig vara allsmäktig. Därmed inte sagt att mamma och pappa är oviktiga, långt ifrån men jag tror föräldrar behöver vuxen umgänge och barn umgänge med sina jämnåriga för att må bra och utvecklas och det gör föräldrar på jobb och dagis. Och nej jag vill itne kasta in barnen på dagis efter 6 månader men att se ner på de som sätter sina ettåringar där är bara pretentiöst! Alla har inte möjlighet att vara hemma i flera år. Så är det bara.

Sen håller jag med om att vissa av kommentarerna i forumet var stötande som den mamma som ser det som att hon får massa merjobb nu, det visste hon väl innan eller? Nej 15 timmar på dagis är för barnet och ska inte ses som avlastning som sådan. Dessutom är dagis mer än avlastning. Det är socialträning och tro mig, barn lär sig mer där än hemma i stor grad. Jag har sett min systerson utvecklas i rakettempo sen han började dagis vid ett års ålder, och nej hans föräldrar var inte lata innan och nej han är inte där 50 timmar i veckan. Han är där de femton han får plus om hans föräldrar jobbar. För femton timmarna behöver han så att han inte plötsligt kastas in på dagis utan inskolning när hans mamma får fast jobb.

Hata mig om ni vill.

ONÖDIGA konflikter och debatter som t.ex dagis eller inte dagis håller jag mig ifrån eftersom ingen egentligen har rätt eller fel angående det..OCH den dagen jag vill PÅVERKA så tro mig..den dagen PÅVERKAR jag också..

Jag har inga barn (och är "bara" 24), men har kollat in debatten lite för att jag själv funderar på varför man lämnar på dagis. Jag har varit hos dagmamma när jag var liten. Men ytterst få timmar då min mamma jobbade 50 % när vi var små. Och när jag föddes var min storebror hemma med mamma. Vi var sedan hos dagmamma när mamma var på jobbet och när min lillebror föddes var vi återigen hemma alla tre barn under hennes ledighet. Sedan jobbade hon som sagt 50 % tills iaf min lillebror började mellanstadiet.. Eknomin var inte alls bra sen och de fick vara väldigt restriktiva med pengarna tills nu när alla barn har flyttat hemifrån. Men det måste ju vara så att det har förändrats.. Förr var man väl hemma med alla barnen? Jag kan faktiskt inte förstå varför man har dem på dagis. Kanske om det är en stor ålderskillnad på barnen hade jag kunnat tänka mig att de får fortsätta på "dagis" om de redan varit där i fyra år.. Men ja... antar att det är åren som går som ändrar synen...

Eva, jag håller helt med dig.
Keep up the good work.

Tja, håller helt och hållet med Jaana att detta är egentligen en fullständigt onödig diskussion,för hur man än skulle vända och vrida på det så kommer det alltid att finnas de som inte har råd att stanna hemma med sina barn och därmed är dagis den enda möjligheten, ingen skillnad då om man gillar det eller ej, och sen dom som har ekonomisk möjlighet att stanna hemma och på så sätt FÅR välja OM man vill stanna hemma med barnen eller om man ändå går till jobbet och barnen till dagis!

Allas val är förhoppningsvis det rätta just i deras enskilda situvation,för jag vill ogärna tro att det finns den mamman därute som sätter sina egna behov och intressen framför barnets.

Nu är jag på banan igen. Jag tänker inte föra en massa motargument längre. Det jag redan sagt räcker långt och fel. Däremot skall jag kommentera några påståenden.

Mamma Mia:
Nu handlar ju inte detta om dagis överlag utan dagis med litet syskon + stort syskon. En helt annan diskussion. Den kan jag ju bara tillägga här att det absolut inte kan bli billigare att ha stora barnet på dagis och bebisen hemma. Med stora barnet hemma får man vårdbidrag och behöver inte betala dagisavgift. Med syskonet på dagis får man inte vårdbidrag och måste betala avgift.

Essa:
Jag hatar dig inte men jag kan för allt i världen ändå inte förstå ditt resonemang.

"Vad jag inte gillar är när man plockar hem syskonet från ett dagis de redan fått band till och som det gillar". Hur vet du att inte syskonet inte skulle gilla att vara hemma? Har du prövat? Sen är ett litet barn väldigt väldigt lättanpassat och det behövs inte mer än några dagar för att ha/hon skulle "glömma" dagiset.

"Jag finner det själviskt att som mamma stanna hemma i flera år med barnen för att man tror sig vara allsmäktig". Jag är absolut inte allsmäktig. Men att komma och påstå att jag är självvisk för att jag tar hand om mina barn är bland det löjligaste jag har hört.

"Tror föräldrar behöver vuxen umgänge och barn umgänge med sina jämnåriga för att må bra och utvecklas". Och det får man inte för att man har barnen hemma då menar du?

"Det är socialträning och tro mig, barn lär sig mer där än hemma i stor grad. Jag har sett min systerson utvecklas i rakettempo sen han började dagis vid ett års ålder" Och varför i helsike skall det vara så jäkla viktigt att allt går så snabbt i vårt redan upptrissade samhälle? Är det att skryta över sitt barn som lärt sig bokstäverna på dagis vid treårs ålder? Nej du, jag tackar. Men tack för din kommentar i övrigt.

Sanna:
Nej. Alla har varken en graviditet och en småbarnstid som dansar på rosor. Det finns undantag, vilka jag tycker man måste bedöma från fall till fall. Men inte kan vi väl alla vara undantag? Och om du vet att er situation är bäst för er. Så gott för er.

Och vem kunde tro att man skulle vara präktig år nästan-2010 för att man kan ta hand om sina egna två barn, hinna dammsuga av golvet och koka potatis- och maletköttsås på en och samma dag? Tydligen är jag övermänsklig.

Hej!
Jag håller med dig till viss del. Jag skulle aldrig sätta min son på förskola om jag skulle ha tätt mellan barnen. Men jag tror det finns två STORA skillnader; att sätta ett barn på förskola trots att man hela tiden är hemma mellan barnen eller att börja jobba eller liknande och sätta barnen på förskola och sedan ta bort dem därifrån när syskonet kommer. Det sistnämnda tror jag inte alltid är bra för barnets del. Vi ska försöka skaffa ett syskon till Alfons nästa år. Han ska dock (tyvärr) börja på förskola i januari, och eftersom inget syskon är gjort än kommer han hinna gå där väldigt lång tid innan nästa kommer. Då får vi ta ställning till då om han ska gå kvar (15 timmar eller mindre i veckan) eller om han hellre vill vara hemma med oss. Detta tycker jag dock att han ska få vara med och bestämma. Så tror jag många resonerar som redan satt sina barn på förskola, de trivs så bra att vara där att de inte vill lämna det för att vara hemma ett år. Mina kompisars barn skulle aldrig vilja vara hemma heltid med sina föräldrar eftersom de blivit så vana med förskolan. Så jag tror definitivt det är två helt olika saker.

Haha, så det var detta du menade med kommentaren om foum i jaanas blogg, fattade inte riktigt vad du menade först :) Orkade inte läsa allas kommentarer, men jag håller nog med Jaana, att det är en onödig debatt eftersom ingen har rätt, annat än när det gäller ens eget/egna barn. Alla är vi olika och så även våra barn. Många barnträdgårdslärare är duktiga och nuförtiden har en stor del utbildning på universitetsnivå. Dagis är ingen förvaringsplats för barn medan föräldrarna jobbar. Att vara hemma med barnen behöver inte alltid betyda att man är så himla bra förälder; många gör allt annat än umgås, leker och stimulerar sina barn om dagarna och då kan dagis vara ett bättre alternativ. Jag vet att jag inte var nån lat mamma under ledigheten, men studierna kallade om jag ville bli klar (skulle annars ha tagit 2 år) och vi märkte att dottern alltid ville vara "där det händer" och kanske utforska världen på annat håll än med mig hängandes i svansen hela dagarna. Skulle hon inte ha trivts skulle jag givetvis ha struntat i skolan och varit hemma. Skulle hon få ett syskon skulle jag ha henne åtminstone en dag i veckan på dagis, om hon ville det förstås. Orsaker till varför vi skulle göra så behövs väl inte ens berättas. Dock håller jag med om att jag inte förstår mig på föräldrar som har storasyskon på dagis varje dag fast de är hemma med baby, neee. Stackars storasyskon. Men som sagt, det är upp till var ochh en men jag hatar egentligen sånahär debatter, gillar inte att folk lägger sig i hur andra gör för ingen, inte en endaste, vet vad som är bäst för just din familj förutom du själv. Det handlar inte bara om barnen heller, utan om föräldrarna, och det ekonomiska. Mår inte föräldrarna bra gör inte barnen det heller. Som sagt, jag skulle gärna ha varit hemma lite längre, men såhär blev det och det är ju tur att det gått så bra och jag har aldrig ångrat vårt beslut, eftersom jag tror att det är det bästa för oss alla i vår familj :)

Håller med till 100%, varför skaffa mera barn om man inte riktigt orkar med det....
Barn vill man väl ha för att kunna vara med dem så mycket som möjligt och de bästa skötarna borde ju rimligtvis vara mammma och pappa. Jag har haft mina båda hemma tills de börja i "förskolan" och de har lärt sig prata, vara sociala,kunde t.o.m läsa före skolstarten. Och ja, man måste kanskse vara mera aktiv om man har barnen hemma, men nog är det skönt med frisk luft och så lär man ju känna grannarna ;)
Sköt du om din familj det har du i ränta sen!

Maria:
Jag tänker inte kommentera dig mer än det att jag förstår att du inte orkar läsa igenom alla kommentarer. Jag har tidigare svarat på liknande kommentarer som dina. Sen är även jag - som jag poängterat många gånger, också av den åsikten och var och en gör sitt var. Min point och stora fråga är, som jag skrev i inlägget, varför dagis i dagens samhälle går före föräldrarna? Är det enda svaret på den frågan "låt var och en sköta sitt?".

Jag håller helt och hållet med dig Eva! Din personliga åsikt överensstämmer helt med min! Kunde mao inte formulerat mig bättre själv. jag tror inte någon människa på denna jord kommer säga när de blir äldre att "jag önskade jag hade jobbat mer och umgåtts mindre med mina barn" utan snarare "varför jobbade jag inte mindre så jag kunde fått mer tid med mina små barn". Man ska passa på att njuta av att ha dessa små barn omkring sig medan man kan. Vips så är de stora och man kommer lämna ifrån sig dem så det räcker och blir över i framtiden...

"varför dagis i dagens samhälle går före föräldrarna?" Så upplever inte jag det iallafall. Tror att de allra flesta (hoppas jag iaf) sätter sina barn och sitt föräldraskap i fokus framför allt annat och för många familjer är dagis det bästa alternativet (för alla parter) om du så vill godkänna det eller inte. Det handlar inte om ett så trångsynt perspektiv som att det är de lata föräldrarna som skulle sätta barnen i dagis. Inte sätter vi ju våra barn i dagis för att vi inte skulle vilja vara med dem??? Då har ni nog fått något om bakfoten. Dum fråga får "dumma svar" :) Var och en vet vad som e bäst. Men det är ju klart, man vill ju själv framstå som den bästa mamman med de bästa fostringsmetoderna. Det vill ju alla. Hur som helst, dina barn mår säkert jättebra att få vara hemma och det är ju bra. Likaså kan jag glädjas åt att vi alla tre i min lilla familj mår bra av dagis och jobb. Det finns inget som eter att dagis går före föräldrarna. Vi har ALLTID dottern hemma bara vi kan.

"Hur vet du att inte syskonet inte skulle gilla att vara hemma? Har du prövat? Sen är ett litet barn väldigt väldigt lättanpassat och det behövs inte mer än några dagar för att ha/hon skulle "glömma" dagiset." skriver du. Så en tre-åring ska tvingas glömma sina kompisar på dagis för att du inte kan låta honom eller henne träffa dem några timmar i veckan? Det är som sagt skillnad och en stor sådan på om barnet redan går på dagis när nummer två kommer eller inte för mig. Har det inte börjat skulle jag inte påbörja någon inskolning, men att det ska behöva "glömma" sina kompisar, nej tack.

"Jag finner det själviskt att som mamma stanna hemma i flera år med barnen för att man tror sig vara allsmäktig" skrev jag och du svarade: "Jag är absolut inte allsmäktig. Men att komma och påstå att jag är självvisk för att jag tar hand om mina barn är bland det löjligaste jag har hört." Jag menar såklart inte att man är självisk om man stannar hemma några år med sina barn, men att sen inte låta barnet gå vidare och skaffa sig en egen personlighet och individualitet bortanför mamma när han eller hon är kring tre år tycker jag är fel. Sen fungerar inte dagis för alla barn, kanske dagmamma är bättre. Men ja, jag tror att barn behöver annan stimulans än enbart sina föräldrar och syskon för att bli egna personligheter. Det jag tycker är viktigt att fundera över oavsett om man börjar jobba tidigt, sent eller itne alls är om det verkligen är barnets bästa som råder eller om det handlar om ens egen separationsångest.

"Tror föräldrar behöver vuxen umgänge och barn umgänge med sina jämnåriga för att må bra och utvecklas" skrev jag. Du skrev: Och det får man inte för att man har barnen hemma då menar du?

Klart man kan få. Men jag tror ändå att föräldrar efter att ha varit hemma låt oss säga ett par år kan behöva stimuleras av jobb och andra saker utanför hemmet på ett annat sätt än vad man kan göra när man är hemma på heltid med sitt barn. Detta för att bli en bättre och roligare mamma vilket barnen tjänar på.

"Det är socialträning och tro mig, barn lär sig mer där än hemma i stor grad. Jag har sett min systerson utvecklas i rakettempo sen han började dagis vid ett års ålder" skrev jag. "Och varför i helsike skall det vara så jäkla viktigt att allt går så snabbt i vårt redan upptrissade samhälle? Är det att skryta över sitt barn som lärt sig bokstäverna på dagis vid treårs ålder? Nej du, jag tackar. Men tack för din kommentar i övrigt." skrev du. Och nej det måste inte gå i rakettempo! Jag skriver gärna under på att det jämförs alldeles för mycket mellan mammor hur det går för barnen och det finns ingen poäng i det. Alla barn är olika och olika saker kommer olika snabbt och i olika grad. Jag tror dock att dagis är nyttigt ändå. För både barn och föräldrar. Som jag själv som utvecklades från en blyg viol till en frispråkig ung dam när skolan började. Jag passade inte in i ramen när det gällde just min frispråkighet, jag pratade utan att räcka upp handen trots att jag gått på dagis. Dagis stöper inte alla barn i en form, det sköter skolan sen. Men jag vet att dagis gjorde mig gott. Min mamma var inte lat och lekte med oss barn tog oss till öppna förskolan osv. men det gav inte samma kontinuitet som dagis gjorde för mig.

Vi kan nog komma överens om att vi båda vill våra barn väl men att vi har olika sätt att nå dit. Dina barn kommer säkert bli glada, intelligenta små individer. Jag tror bara att dagis kan vara nyttigt för dem längre fram men jag förstår absolut att du inte skolar in din 15 månaders när du nu fått en ny underbart söt liten tjej. Hade M däremot redan börjat dagis OCH GILLAT DET (viktig sak att ta med!) så kanske några timmar på dagis i veckan varit roliga för honom? Men alla får välja sitt sätt att uppfostra sina barn på och det är väl glädjen med att bo i ett land där det finns valmöjligheter.

DET HAR INKOMMIT SÅ MÅNGA OCH LÅNGA KOMMENTARER ATT FOLK INTE LÄNGRE ORKAR LÄSA IGENOM ALLAS ÅSIKTER. MEN JAG KAN GÖRA EN KORT SAMMANFATTNING PÅ BASEN AV ERA KOMMENTARER.

1. SYSKON-DAGISFÖRÄLDARNA ÄLSKAR JU FÖRSTÅS DAGIS. BARNEN ÄLSKAR SITT DAGIS OCH DE UTVECKLAS MYCKET SNABBT (VILKET VERKAR VARA VIKTIGT). INGEN ERKÄNNER ATT DET SKULLE HA KLARAT AV ATT TA HAND OM SYSKONET HEMMA (SÅVITT JAG FÖRSTÅR DET så HAR INGEN HELLER PRÖVAT UTOM BESLUTET HAR TAGITS FÖRE SYSKONET HAR KOMMIT).

2. LIKA MYCKET ÄLSKAR HEMMAFÖRÄLDRARNA ATT HA SINA BARN HEMMA. DE VAR DOCK YTTERST FÅ SVARANDE ATT JAG INTE HAR FLER REFLEKTIONER ÄN ATT DE OCKSÅ VERKAR VARA FUNGERANDE INDIVIDER - BÅDE BARNEN OCH FÖRÄLDRARNA.

3. ENBARNSMAMMORNA ÄR KLUVNA. EN DEL VILL HA SITT STORA BARN HEMMA, EN DEL KOMMER VILL NOG HA DET STORA BARNET PÅ DAGIS. VÅGA PRÖVA, DET FINNS ALLTID EN LÖSNING IFALL DET INTE SKULLE FUNGERA. TRO PÅ ER SJÄLVA.

4. SLAGORDET ÄR "LÅT VAR OCH EN SKÖTA SITT". DET VERKAR SUNT. JAG KAN SE DET PÅ MIN FRAMTIDA VALKAMPANJ: "LÅT VAR OCH EN SKÖTA SITT - DET FÖRBÄTTRAR VÄRLDEN"!

SEN ÄR JAG INTE DUMMARE ÄN ATT JAG FÖRSTÅR ATT ALLA ÄR OLIKA, ALLA HAR OLIKA BEHOV OCH ALLT PASSAR INTE ALLA. OCH VILKEN TUR ATT VI DÅ KAN VÄLJA. DÄREMOT TYCKER JAG ATT MÅNGA VÄLJER ALLDELES FÖR SJÄLVKLART UTAN ATT ENS FÖRSÖKA NÅGOT ANNAT. VÄLJ INTE DAGIS BARA FÖR ATT "ALLA ANDRA GÖR DET". ETT BARN BEHÖVER FAKTISKT INTE VARA STIMULERAT HELA SIN VAKNA TID.

MEN DEN DAG FOLK BÖRJAR HA SINA STORASYSKON PÅ HELTIDSDAGIS FÖR ATT VARA HEMMA MED EN BEBIS, SENAST DÅ SKALL JAG SITTA MED I REGERINGEN OCH BESTÄMMA!:)

JAG FÖRKLARAR HÄRMED DENNA DEBATT AVSLUTAD. JAG TACKAR FÖR ALLA ERA KOMMENTARER. JAG TÄNKER EJ TA EMOT FLER KOMMENTARER TILL DETTA INLÄGG.

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN BRA DAG OCH NJUT TILLSAMMANS MED ERA BARN.

Kramar
-Eva

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vill du synas här? Ta kontakt med kakkakaffe@hotmail.com