Det är alltid dagen efter fadern kommer hem från sina resor som jag inser hur trött och sliten jag är. Vetskapen om att jag inte bär allt ansvar ensam, gör att jag slappnar av och det är också då som tröttheten hinner ikapp mig. Därför skall jag för en gångs skull krypa ner i sängen och ta mig en middagsvila samtidigt som Marius, och hoppas att det inte straffar sig när natten kommer.