Jag var från början helt säker på att Marius skulle få en lillebror - därav arbetsnamnet liss-Viktor i bloggens vänsterspalt (som jag vet borde ändras, eftersom jag inte längre är 22 år heller). Jag sade redan när jag väntade Marius att det var en pojke och på något sätt trodde jag att vi skulle få en son till. När vi då var på 4D-ultraljud i maj bekräftades våra funderingar - en snopp mellan benen. Tills läkaren påstod att det nog möjligtvis var navelsträngen som var lindad mellan benen. Hon tyckte då sig urskilja blýgdläppar från en annan svartvit bild - där vi inte såg någonting.

Vi har dock valt att lita på hennes ord och tro att det är en lillasyster i magen. Men tänk om. Inte för att vi på något sätt i världen skulle kunna bli besvikna. Vi önskar oss mest av allt en frisk och välmående bebis. Det handlar mer om att man ställt in sig på att få en flicka. Och skulle vi få en andra son, så tror jag han skulle bli riktigt söt i klädd den rosa lurvoverallen som är det mest vågade köpet i klädväg sett ur ett könstypiskt perspektiv. Vi har också två namnförslag klara - först vill vi bara se om bebisen är ett med namnet. Hur som helst får vi snart veta vem det efterlängtade pyret i magen är.