Efter en natt med ytterst dålig sömn så var inte förutsättningarna de bästa när denna måndag inleddes. En hårt tränande sambo och en son som fortfarande har det kämpigt med sina tänder, gjorde inte dagen lättare och tårarna och tröttheten har bränt bakom ögonlocken hela dagen. I mild ilska storstädade jag hemmet med svetten rinnandes längs ryggen, i förhoppning om något som ens skulle kunna kallas värkkänningar - men icke. Och när allt annat än matlagning kändes lockande ikväll slog vi ett samtal och beställde stora och flottiga men ack så goda pizzor. Det är Lotta på Liseberg som får avsluta denna dag.