Gravidstatus

I inledningen av den trettiosjunde graviditetsveckan av fyrtio känner jag en stark längtan, lättnad men också frustration. Längtan efter att se vårt andra underverk, lättnad över att denna graviditet snart är till ända men frustration över att det ännu är några veckor kvar och ovissheten över att inte veta när det skall ske till. Hittills har jag inte känt av en endaste sammandragning för att inte tala om förvärkar, och det är inte så att jag önskar att det så småningom skall börja kännas att en förlossning är nära. Jämfört med magen i samma graviditetsvecka med Marius är ändå magen lägre nu. Vilket ändå inte behöver betyda någonting överhuvudtaget.

Hehe ja man måste ju försöka att se alla fördelar och positiva saker.. annars hade jag inte orkat! ;) Just nu har jag ställt in mig på att han inte kommer av sig själv o att dom kommer sätta igång mig i vecka 43, haha! Det kan ju bara bli positivt då! ;) Hur känns det att vara så nära nu? Gick du över med första? Kram kram

Man får väl passa på att önska lycka till nu då innan det bär av. I och för sig är det onödigt eftersom du naturligtvis kommer att klara det galant. Jag är riktigt, riktigt avundsjuk, eftersom förlossningen är det överlägset häftigaste jag har varit med om. Jag ser fram emot din tvåbarnsmamma-blogg. Heja heja!

vilken söt liten mage du har!! ser inte alls stor ut =)

Linn: Då får jag väl lov att tacka. Jag hoppas att jag får presentera en såndär drömförlossning sen då för att väcka ännu mer avundsjuka;) Nej, skämt åsido. Ut kommer väl ungen på ett eller annat sätt hur som helst.

Vi måste önska att andra ungen är lika snäll då också så att jag hinner blogga. Men "vetja he".

Visst gör dom det! ;) Lycka till!