Marius, vad göra av Marius? Eftersom närmaste släkting bor på tre och en halv timmes avstånd i mild överhastighet, så är det inte bara sådär att knäppa med fingrarna efter barnvakt när det skall börja födas. Många av våra vänner, inklusive Marius gudmor, antågar staden igen efter sommarlovet i början av september - några dagar innan beräknad ankomst. Skulle det nu bära till under augusti månad så har vi alternativa lösningar, men eftersom vår bekantskapskrets består av sådana som vi själva, sådana som gärna ränner runt halva världen, så kan man inte veta vem som befinner sig i staden just då. Och pratar vi nattetid kan vi inte begära att alla ska ha sina telefoner samtalsberedda. Skulle det riktigt krisa till sig och det skulle verka bli en snabb förlossning, så sa rådgivningstanten att vi kunde ta ungen med oss. Dessvärre, till full förståelse, slipper ju då inte pappa och Marius in i förlossningssalen utan får vänta i korridoren.

Det kommer högst antagligen att ordna sig alldeles utomordentligt och sonen har ingen större skillnad var och med vem han skulle vistas. Bara nu någon övervakar honom. Jag hoppas ju också förstås att Thomas befinner sig på hemmaplan - han har ännu ett träningsläger efter detta att avklara innan det är tänkt att vi skall bli tvåbarnsföräldrar.

Del I
Del II