Om det här med idrott. Det går inte många dagar utan att jag tänker på hur mycket idrotten har gett mig. Inte minst nu, när jag som höggravid anser mig vara i mycket god form för att orka med både Marius och mig själv. Åtta år var jag första gången jag ställde mig på startlinjen med nummerlappen på bröstet. Senast jag stod på tävlingssträcket var i vintras när jag, ovetandes om att jag var gravid igen, tävlade med en ny bulle i ugnen. Det var också där som förra säsongens tävlande lämnade.

Att vår son redan, motoriskt sett, ligger långt fram i utvecklingen och är väldigt duktig på allt vad som heter rörelse, är kanske sist och slutligen inte så konstigt. Så gott som dagligen får vi höra "Va, är han inte äldre än så?"  eller "Oj, gud så duktig han är". Med en far som för tillfället skriver Elitskidåkare efter sin yrkestitel och en mor som studerar idrottsvetenskaper (och också har skördat några framskjutna placeringar i skidspåret) så borde i alla fall ungen ha genetiska förutsättningar för att vara duktig i idrott. Dessutom har vi inte låtit begränsa hans framfart, utan han har fått klättra och springa bäst han velat utomhus. Och ja, utomhus har vi tillbringat de flesta av sommarens vakna timmar. Jag kan inte låta bli att förfäras de föräldrar som i parken ropar efter sina ungar "Spring inte...!" VAD? Man får inte springa inomhus, man får inte springa på stan, man får inte springa på gatan, MAN FÅR INTE SPRINGA I LEKPARKEN! När skall man då få springa?

Jag hoppas att vi i framtiden bor på ett sådant ställe som kan erbjuda ett digert utbud idrott till våra barn. Redskapsgymnastik, fotboll, friidrott, skidåkning och orientering är bara några av de grenar jag hoppas att vi skall kunna introducera våra barn i.

Det finns inte en dag som jag har mått dåligt av att idrotta. Men då har jag också alltid fått bestämma själv. Det tänker jag låta våra barn göra också - med stöttning och motivation. För så mycket som idrotten gett mig har jag inte kunnat ge idrotten. Därför hoppas jag att varje barn, någon gång, får chansen att pröva på idrott. Oberoende vilka erfarenheter föräldrarna har från sin barndom. Alla är inte födda idrottsmän, det är fakta. Men man kan i alla fall ge en möjlighet.

Låt vara att jag skall kallas blivande pedagog och idrottsgalning.