Tystnad är ett främmande begrepp i kolebackhuset. Morgonen började på ett förtjusande sätt, fem före fem, då min käre far skulle ut på sjön och min syster skulle i väg på någon utflykt till Helsingfors, donade på med buller och bång. I samma veva vaknade ju förstås vår oerhört ljudkänsliga son och morgonen var ett faktum. Klockan sex insåg sambon att det var dömt att misslyckas med omsovning och till min stora lycka steg upp utan protester. Klockan tjugo före sju gick duon ut för att tvätta bilen och när jag stiger upp kvart före åtta möter en skinande blank bil mig, men också en dyngsur unge som klottat i vatten.

Vi ser ut att bli allena här under dagen, eftersom alla mina tre systrar är ute på vift och pappa skall jobba. Thomas trampade också i väg på ett träningspass och bad mig vänta hem honom om sex (!) timmar. Med sol och värme blir det ändå en utedag för oss. Synd bara att hon med kameran är borta och jag inte kan bjuda på några fina bilder under dagen.