Jag kan just nu inte tacka mig själv över att jag varit en gång var så duktig och smart och gjorde två stycken skinkpajer, varav den ena hamnade i frysen i väntan på gäster. Nu är det ju så att det är ganska sällan som vi får riktiga gäster och pajen hade lämnat i frysen - till min egna stora frestelse. Men ikväll när jag med hunger upp till öronen och trötthet ner till tårna (ursäkta min fruktansvärt dåliga liknelse) irriterad slängde kylskåpsdörren i brist på lätt- och snabblagat, kom jag på den brillianta idén tinad skinkpaj. Sällan har jag varit så lycklig för en sådan simpel sak.