Vi har haft en alldeles fantastiskt trevlig eftermiddag med familjen Kurunmäki. Efterrätten var så superb att jag åt hela fyra portioner och ännu finns en liten slice kvar som jag tänker äta upp i smyg. Till all lycka var det jag som var värdinnan och jag skämdes inte över att åstadkommit en smaskig historia.

Marius, han var så ivrig, så ivrig över tjejsällskap att det bara spratt i honom, men stackars Inka har för tillfället ett eget revir som hör till ettårsfasen och gladdes verkligen inte åt Marius alla pussar och kramar. Men jag kan inte nog glädjas för Marius skull att han skall få ett syskon och lekkompis. Dock oroar jag mig för hur unge nummer två skall klara Marius tempo det första halvåret.