Det är inte det allra lättaste att resa ensam med en bebis har jag fått erfara. Speciellt då inte ungen behagade sova på tågresan hem idag heller. Eller jo, han sov ju typ två stationer, men det var där vid Tuuri - Ähtäri - Eläinpuisto Tsååå (Zoo, ni borde höra hur det uttalas) - Myllymäki som tåget stannar fyra gånger på 20 minuter. Den som åkt skruttåget vet exakt vad jag pratar om. Det skallrar i bänkarna, dörrarna flyger fram och tillbaka, det låter dunk-dunk i 80 decibel OCH det stannar 13 jäkla gånger! (Nu låter det nästan som om jag skulle vara i Ryssland.)

Så vi läste Bamse femtielva gånger, lekte med Giraffen och skallran, åt tågbiljetter, rev sönder Amelia och tittade på svischande träd. När vi anlände till staden så var jag hungrig som en varg så vi vek in till Hese på en burgare. Då håxade lillbusen att han skulle börja kinka så det var bara att sätta ungen i Babybjörnen och stå och knäböja medans jag slukade den flottiga hamburgaren. Nu ligger han i alla fall i vagnen (inne dock) och sover och jag passar på att skriva. Thomas borde anlända tidig kväll också.

På onsdag bär det av igen, till Stockholm. (Snart skickar väl nån Barnavårdsnämnden eller nåt på oss som vi flyger och far. Stackars unge.)