På ett vis är det lyxigt att Marius får bo i Jyväskylä. Tänk att redan som bebis få kontakt med finskan flera gånger i veckan. Jag hoppas verkligen att han får det liiite lättare med "det-omöjliga-språket" än vad vi molpebor har haft. Nu är vi hemma från Muskarit där vi har kört med ratikka och metro till mummola. Då Thomas kommer hem från träning ska jag fara till skolan och biblioteket och ägna mig åt lite tråkuppgifter.