Thomas for iväg på veckoslutsläger imorse. Lite före klockan 9 får Åsa ett samtal på finska från järnvägsstationen i Jyväskylä. "Du har tydligen tappat din telefon på järnvägsstationen igår när du var och hämtade mig" hinner hon säga innan hon ger över telefonen åt mig. Personen i andra änden presenterar sig och förklarar att det har förts en telefon till hittegodsavdelningen. Jag säger att jag inte märkt att min telefon är borta, men frågar om den är röd. "Javisst är den röd" får jag till svar. Hinner bara tänka F-N, varför kan jag inte hålla reda på min telefon.

Plötsligt kommer Thomas in i samtalet också. Och jag fattar ingenting. Är det tre stycken på linjen nu helt plötsligt?
Och sen börjar Thomas skratta! Min telefon hade lämnat i bilen igår kväll (vilken det nästan alltid gör), och han hade håxat att han skulle jäklas med mig! Fasen var sur jag blev! Men, min telefon är alltså påväg till Jämijärvi och kommer hem tillbaka i morgon kväll, så är det någon som av nån orsak vill mig något, så kan ni ju ringa Åsas telefon/skicka mail/Facebook/kommentera på bloggen.