Vi är hemma igen. Och jag tar tillbaka det där om att bästa sovtid skulle vara tidig eftermiddag. Men resan började ändå bra, då Marius somnade då vi for därifrån. Jag satt redan och drömde att han skulle sova ända tills vi rullade in på parkeringen i Laajavuori. Tji fick jag. Han vaknade efter 45 minuter - precis då vi kört förbi Virrat (hotade honom innan vi startade, att om han skulle vara omöjlig så skulle jag lämna honom i Virrat). Sen grät han mer eller mindre hem. Det var nog första och sista flera-hundra-kilometers resan jag gjorde ensam med bebis.