Det har varit en dag av det stressigare slaget. Det började med att ungskrället vaknade halv sex och när jag skulle sätta i tutten så var den försvunnen, liksom de andra tusen tuttarna. Fick vända upp och ner på ungen som förstås trodde att det var uppstigningsdags och blev pigg som en mört på fem röda.

På förmiddagen gjorde jag storkok. Potatis, morot, batat, palsternacka, broccoli, bulgur och sojakross i nästan lika många kastruller och en kladdkaka som blev på hälft i skålen, eftersom jag konstaterade att skitsockret var slut. Under detta kökskaos hann ungen också plumpa i betonggolvet med huvudet före ett par gånger men detta var inte värre att grannarna fick höra på iltjut under några minuter som kändes som en halv evighet.

Vi försenade oss till lunchträffen, men det var inte värre än att Caroline fick vänta på oss. Efteråt styrde jag och Marius kosan över till andra sidan sjön för att lätta på våra småbekymmer åt Anu och Malna. Jag gjorde ett nytt försök med kladdkakan, som denna gång glömdes i ugnen och inte blev sådär alltför kladdig. Men vi hade det trevligt ända tills vi skulle åka hem och Marius håxade att vi var sena med maten. Mitt i rusningstrafiken fick vi stanna och slira i vartenda  rödljus - och ungen ylade i baksätet. Nu väntar jag bara på att den lilla ska gå och sova, så att jag får sitta i soffan och andas i lugn och ro resten av kvällen.