I natt tändes en gnutta hopp om att jag faktiskt snart ska bli mamma. För första gången har jag känt av ordentliga sammandragningar, magen har varit hård som pansarskydd hela natten. Men nu är allt som skulle kallas tecken puts väck igen.

Känns konstigt med lediga dagar (och jag vet att jag borde njuta för allt vad tygen håller), men jag blir så lätt rastlös och otålig. Har iaf tänkt att jag ska torka damm, gå till affären, baka någonting onyttigt och hoppas att Jenna och Suvi inte är så svårövertalade att komma hit på kaffe sen efter vår eftermiddagspromenad.