Efter att barnen somnat i går kväll (Ann-Sofie sov nere hos mig), läste jag en Amelia tidning. Det var en skön avslutning på en dag fylld av program. Vår son var en vandrande pinne och provsatt ett tiotal famnar. Vi hann också föra Thomas till Åbo, även om hemresan var mindre kul. Medan vi väntade på bussen i hamnen lyckades Marius propa ner hela sin blöja, och eftersom han sov när vi åkte hemifrån så hade han inte heller fått någon mat innan vi for. Jag hann köra cirka en kilometer innan han vaknade (SÅKLART!). Bajsblöja och hungrig masu är verkligen ingen bra kombination och Marius skrek hjärtskärande i baksätet. Grymt stressande det var att köra på Åbos gator. En bit utanför Åbo stannade jag då och gav första hjälpen några minuter och sen gick det hur bra som helst resten av vägen.

Denna dag har börjat på bästa möjliga sätt. Det var en utvilad mamma som fick amma första gången halv fem i morse. Marius brände av leende på leende och jag låg fånigt lycklig och tittade på honom. Lika snabbt somnade han om till kvart över sju.

Jag har en suverän barnvakt, Ann-Sofie! Hon har säkert ett tiotal dockor, varav Anna-babyn är den viktigaste för henne. Nu är dock inte Anna så intressant då hon har Marius. Hon gungar sittern, hon sköljer tutten, hon leker, pratar och sjunger!  "Gör vad du vill du" säger hon, "jag tar hand om honom". Lilla fastern är 7 år. Nu sover Marius i hennes rum, efter att hon gått igenom hela sitt sångregister. Jag har också uppdaterat mig.


En nybadad kille värmer sig hos pappa. Stark är han också.