Vi har alltid varit morgonmänniskor och stigit upp någon gång på morgonen. Nu håller våra vanor sakta på att förändras, på grund av eller tack vare vår son. Senaste natt klämde han tretton och en halv timme utan ett knyst i eget rum. Det är nästan så att man hinner bli orolig på morgonen då man vaknar. Men det är väl bara att pussa på ungen och tacka för lyxen.

Idag står Babybio på schemat. Bara att packa väskan och vandra in till stan.