Det blev en trevlig gårdagskväll som förväntat. Jag är allt öm i käkarna efter allt skrattande - eller beror det på leken där man skulle ha en tändsticka lodrätt mellan tänderna? Men redan vid elva började tröttheten göra sig påmind och gäspningarna allt tätare. Jag beslöt ändå för en gångs skull att göra de andra sällskap till 'Paaren' , men väl där hade jag svårt att slappna av eftersom 'jag-skall-orka-med-ett-vilddjur-själv-hela-helgen' dunkade i bakhuvudet. Trots en relativt tidigt hemgång blev klockan mycket innan jag var hemma och till slut hittade sömnen.

Femton ljuva minuter hann jag då sova, innan sonen förstås, som jag skrutit på med sömnen under hela veckan, vaknade och skulle ha tutt. Och ingen förbannad tutt fanns någonstans så fick springa runt hela lägenheten och leta medan ungen blev allt nervösare i sovrummet. Och inte somnade han om sen heller. Jag orkade inte kämpa emot så det enklaste och snabbaste sättet att själv få sömn, var att ge honom mjölk.

Ett par timmar senare var det dags för Thomas att hoppa i bilen och åka iväg på tävlingar. Och nu sitter jag här och skall ta itu med dagen. Lagom trött och mör, trots att mitt alkoholintag inte sträckte sig längre än en äppelcider (som likagärna kunde vara odrucken, eftersom den var allt annat än god). Vid tolv skall jag i väg till universitet och lyssna på en licentiatpresentation (ersättande uppgift för frånvaron i Lappland) och då skall Suvi och Olli komma hit och vara tillsammans med Marius.

Det var godmorgon.